Major (Lat.; större), i det gamla romerska riket och i de romanska landen under medeltiden namn på föreståndaren för den mestadels ofria arbetarebefolkningen på en större landtgård (Lat. villa). Major, som äfven benämndes villicus, var sjelf vanligtvis träl eller frigifven och motsvarade den fornnordiske bryten (se d. o.). Då en stor del af landtgårdarna med tiden utbildade sig till städer (Fr. villes), bibehölls namnet major äfven för deras föreståndare, och ännu i denna dag är det under formen maire titeln för den förnämste municipalämbetsmannen i en fransk stad eller kommun. Äfven de tyska orden meier och meierei (hvaraf Sv. mejeri) äro af samma härledning och närma sig mera den ursprungliga betydelsen af ordet major. -- Majorissa, den feminina formen af major, motsvarande det fornnordiska deja, betecknade föreståndarinnan för ladugården och mjölkkammaren samt för den vid dem anställda tjenstepersonalen. S. F. H.