Majorat

Majorat (Med. Lat. majoratus), jur., benämnes i vidsträcktare bemärkelse den i regeln agnatiska arfsföljd, enligt hvilken den arffallna egendom, hvarpå majoratsrätten är tillämplig (medelst »singularsuccession»), odelad tillfaller en person inom familjen och denna person bestämmes genom den högre åldern (Lat. major natu = äldre; deraf namnet), vare sig ensamt eller i förbindelse med någon annan omständighet. Olika slag af majorat bilda således senioratet, der den äldste i hela familjen tillträder arfvet, primogenituren, der den äldste af äldsta nedstigande slägtgrenen succederar, och majoratet i inskränktare betydelse, vid hvilket den närmaste skyldemannen, men, om flere äro lika närskylde, den äldste af dem är arfsberättigad. Majoratsinstitutionen, som är ett undantag från den sedvanliga arfsrätten (»universalsuccession»), förekommer inom statsrätten (tronföljd), länsrätten, vid familjefideikommiss och motsvarande institutioner. -- Stundom benämnes ock sjelfva den egendom, som på detta sätt går i arf, majorat. A. Th. S.