Malaci (af Grek. malateia, uppmjukning), med., uppmjukning, mest i betydelsen sjuklig uppmjukning af vissa väfnader eller organ, såsom gastromalaci, uppmjukning af magväggen straxt efter döden genom digestion af magsaften, osteomalaci, benmjukhet. Fordom nyttjades ordet äfven i st. f. pica, den sällsamma lystnaden hos haf vande qvinnor. F. B.
Benväf anat., kallas den organiska, blodkärl förande bildning af celler och mellansubstans, hvaraf benen i djur- och… Bindväf anat., kallas en stor och vigtig grupp af bindesubstanser, hvilken i betydlig grad ingår i den normala djur- … Lymfkörtlar anat., små, rundade kroppar, som ligga i lymf- och chylus-kärlens banor, och genom hvilka den saft (lymfa, se… Osteom osteoid (af Grek. osteon, ben, och eidos, gestalt, form), med., bensvulst, tumör, som består af bensubstans, … Körtel (Lat. glandula). 1. Anat., fysiol. Under namnet körtel har man sammanfört organiska bildningar af mycket vexl… Serös (jfr Serum), vattenblandad, blandad med blodvatten. -- Serösa hinnor, anat., kallas några glatta hinnor inom … Detritus l. Detrlt (af Lat. deterere, afgnida), med., lemningar efter en förstörd kroppsdel, t. ex. afstötta delar af … Känselorgan anat. Om man tager känsel i inskränkt mening (se föreg, art.), utgöres känselorganet af huden och de till hen…
Alla artiklar i ämnet →
Hänvisas hit från
Pica (Lat., egentl. skata), med., lystnad efter onaturliga födoämnen, förekommer i synnerhet hos bleksigtiga flickor och hafvande qvinnor, som då hafva … band 12, sp. 1245