Malört

Malört, Artemisia Absinthium L., bot., farmak., ört, tillhörande växtslägtet Artemisia, af nat. fam. Synantheræ Juss., kl. Syngenesia L., har flerårig rot och en i jordbrynet flerhöfdad stam, från hvilken årligen nya stjelkar uppväxa, bärande spiralställda, tredubbelt till enkelt fjädernerviga blad, delade i aflånga, nästan spadlika, trubbiga flikar. Stödjebladen vid de öfre blomkorgarnas skaft äro helbräddade. Blomkorgarna äro halfklotformiga, med gula, rörformiga kantblommor och trattformiga diskblommor. De äro kortskaftade och lutande samt sitta nästan klaselikt ordnade å stjelkens många grenar. Hela örten är tätt gråluden. Blomningstiden infaller i Augusti, och derunder insamlas örten antingen på sådant sätt att öfre delarna af stjelken afklippas eller ock blomkorgarna med grenar och blad afrepas eller afstrykas med händerna och sedan torkas i skugga på något luftigt ställe. Den sålunda erhållna drogen, herba absinthii, »malört», har en stark, aromatisk lukt och smak, som tillika är mycket bitter. Drogen bör insamlas endast af vild ört. Denna förekommer ofta på soliga grusbackar, lemningar efter nedrifna stenhus o. s. v. Odlad ört har mycket svagare lukt och smak. Dessa bero på en svartgrön (eller i fullkomligt rent tillstånd färglös) flyktig olja och absinthin, »malörtbitter». Dessa båda beståndsdelar göra malörten till ett kraftigt magstärkande medel, som oftast begagnas i form af tinctura absinthii, simplex eller composita, »enkla» eller »dubbla malörtsdroppar», hvilka mycket brukas (och äfven missbrukas) mot s. k. sommardiarréer samt äfven andra former af tarmkatarr. Malört ingår för öfrigt i den blandning af droger, som kallas fördelande kryddor. Se vidare Artemisia och Absint. O. T. S.