Målsman

Målsman (Gammalsv. malsmaþer, af mal, tal, målföre, och maþer, man) kallas den, som på grund af en honom åliggande skyddspligt mot en annan har förbindelse att tillvarataga dennes intresse i rättsärenden. På sådant sätt nyttjas ordet äfven i en mera omfattande bemärkelse (Straffl. 6: 8) och särskildt jämväl om förmyndare i hans förhållande till myndling (R. B. 15: 1). Men företrädesvis nyttjas uttrycket dock för att beteckna mannens rätt och skyldighet gentemot hustrun i förenämnda afseende (G. B. 9: 1). -- Ursprungligen innebar egenskapen af målsman vida mera, än nu är fallet. Målsmannen behandlades sålunda vid rättstvister enligt regeln i allo såsom part i sin skyddslings sak. Ansvaret för dennes gerningar träffade närmast målsmannen. I allt fall innestod denne med person och gods för lemnande af upprättelse åt den, som genom hans skyddsling lidit kränkning i någon sin rätt. Och det var målsmannen, som hade att utföra alla parten åliggande processuella handlingar och, der bevisreglerna kräfde edsprestation från partens sida, således äfven att med sin ed fästa eller värja sin skyddslings rätt. I den nuvarande målsmannarätten ingå dock ej dylika skyldigheter. Deri ligga blott rätt och förpligtelse att söka och svara inför domstol. Men äfven i denna del hafva under tidernas lopp vigtiga inskränkningar försiggått. I sådant brottmål, hvari straffarbete kan ådömas, eger sålunda målsmannen endast att lemna sitt bistånd åt den anklagade. Svara måste denne sjelf inför domstolen. Och i alla slags brottmål kan den, som står under målsman, lika såväl som denne uppträda i egenskap af kärande, så framt han må anses besitta dertill erforderlig förståndsmognad. Härutöfver har mannens målsmannarätt ytterligare kringskurits. Det moderna rättsmedvetandet visar sig nämligen alltmera obenäget att vilja betrakta hustrun såsom omyndig. Det är ej nog med att qvinnan träder i utöfningen af full handlingsfrihet, för det fall att mannens målsmannarätt faktiskt ligger nere (G. B. 11: 6; 15: 1). I alla de fall, då mannens rätt kommer i kollision med hustruns (G. B. 11: 8; Boskilln.-förordn. d. 18 Sept. 1862), eger hustrun numera att sjelf bevaka sin rätt och utföra sin talan. Och enligt regel tillkommer henne en dylik rätt i fråga om all den egendom, som undantagits från mannens förvaltning (G. B. 9: 1 enligt k. förordn. d. 11 Dec. 1874), hvarjämte hon sjelf må sökas för alla de förbindelser, som hon i en behörigen grundlagd sjelfständig ekonomisk existens kan hafva åsamkat sig (k. förordn. d. 28 Juni 1798 och Prom. L. till Uts. L. 13: 2). A. W.