Syssloman

Syssloman kallas den, som fått i uppdrag att sköta angelägenheter för en annan person; denne senare åter hufvudman. I modern rätt förutsattes med sådant uppdrag vara förenad fullmakt att uppträda i hufvudmannens namn, så att denne omedelbart förvärfvar rätt och iklädes förpligtelse på grund af sysslomannens handlingar. Eljest torde ej egentligt sysslomannaskap anses föreligga, utan allenast ett enkelt uppdrag att uträtta något. Afser fullmakten blott utförande af rättegång, talar man ej häller om syssloman, utan om fullmäktig eller ombudsman, af hvilka beteckningar den sistnämnda dock jämväl användes i samma omfattande betydelse som »syssloman». -- Rättsförhållandet uppkommer enligt regel genom aftal mellan vederbörande, s. k. mandat, men kan äfven grundläggas på annat sätt och särskildt genom förordnande af myndighet. Dock begagnas här oftast benämningen god man (se dock Uts. L. §§ 80, 81). Med afseende å konkurs kallas åter gode män de, som i konkursens början tills vidare taga boets förvaltning om händer, under det att »sysslomän» är benämningen för dem, som på eller efter inställelsedagen af borgenärerna utses till verkställande af den egentliga utredningen. Jfr Fullmäktig, God man, Konkursutredning, Mandat. Om domkyrkosyssloman se Domkyrka, sp. 1357. A. W.