Manasse

Manasse. 1. M., Josefs äldste son (1 Mos. 41: 51), adopterades af Jakob och blef ättefader för en särskild stam, hvilken sedermera delade sig i två delar. Den större delen bosatte sig ö. om Jordan; den mindre fick andel i Kanaan v. om Jordan. Efter Salomos död blefvo bägge stamområdena beståndsdelar af riket Israel. -- 2. M., son till konung Hiskias, blef vid 12 års ålder konung öfver Juda och regerade 696--641 f. Kr. Han befordrade, i likhet med sin farfader, Ahas, allt slags afguderi, offrade sin egen son åt Moloch och var dessutom en blodtörstig tyrann. M. lät, enligt traditionen, på ett grymt sätt aflifva profeten Esaias. Enligt 2 Krön. b. 33: 1--20 blef M. tillfångatagen af assyrerna, men frigafs och återvände då till jehovakulten, återställde den till dess forna glans, befäste Jerusalem och gjorde sig förtjent om folket. Denna senare relation motsäger den äldre i 2 Kon. b. 21: 18, enligt hvilken M. dog i sin villfarelse. L. L.