Månegarm (Isl. garmr, hund), Nord. mytol., en af de många ulfvar, som födas af en jättinna i jernskogen öster om Midgård. Han näres af döende menniskors lif. Slutligen uppslukar han månen samt bestänker dervid himmelen och luften med blod. Th. W.
Godthjod Nord. mytol., ett i flere eddasånger förekommande namn på ett mytiskt land eller folk. Några uttolkare anse o… Nifvelhel (Isl. Niflhel), Nord. mytol., den »töckniga underjorden», Hels område, kallas också Nifvelhem (se d. o.). Und… Beyla Nord. mytol., är enligt eddadikten Lokasenna guden Freys tjenarinna och »bagerska». Namnet betyder troligen »… Hallinskiði Nord. mytol., förekommer såsom en benämning på åsaguden Hemdall. Man har gissat, att namnet skulle beteckna g… Rig Nord. mytol., ett namn, som guden Hemdall bar under sina vandringar på jorden. Namnets betydelse är ej på til… Mundelföre Nord. mytol., hette en man, som kallade sina barn Måne och Sol af stolthet öfver deras fägring. Gudarna förtö… Jernskog (Járnviðr), Nord. mytol., en öster om Midgård belägen skog, hvarest ett slags jätteqvinnor, de s. k. jernvidj… Lofn Nord. mytol., en af åsynjorna, som säges hafva af Allfader eller Frigg fått lof att förena män och qvinnor me…
Alla artiklar i ämnet →