Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Manér

Ämne: Främmande ord och allmänna begrepp · Språk, skrift och grammatik

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 10 (1886), sp. 782 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Manér (Fr. manière), sätt, vis, i plur. en persons sätt att skicka sig; inom konsten och literaturen dels en konstnärs eller författares individuella framställningssätt, stil, dels egenskapen hos ett konstverk eller ett literärt alster att vara framstäldt på ett sätt, som icke är betingadt af ämnets egen natur, utan har sin grund i slafvisk efterhärmning eller individuel vana. En konstnär eller författare, som i sistnämnda betydelse »förfallit till manér», kallas manierist l. maniererad (Fr. maniéré), hvilket senare uttryck begagnas äfven om konst- l. literaturprodukter likasom också i allmänhet i betydelsen tvungen, sökt, tillgjord. -- Musikt. (Fr. agréments, Eng. graces, Ital. fioriture), vissa musikaliska prydnader, utsmyckningar af melodien, vare sig att dessa utskrifvas i noter eller tecken, såsom numera vanligen sker, eller att de, såsom fordom ofta var fallet, öfverlemnas åt den utförandes godtycke och smak. Dessa utsmyckningar bestå i förslag, dubbelslag, drill, mordent o. s. v.