Maneter (af Fornsv. mar, haf, och net, nässla), zool., en benämning, som i mera begränsad mening nyttjas om arter af de till skifmaneterna, Acalephae (se d. o.), hörande slägtena Medusa L. (Aurelia Pér. Les.) och Cyanea Pér. Les., hvilka förekomma talrikt i oceanen samt ofta af vind och vågor uppkastas på stränderna. Det är dessa maneter, i synnerhet den vid Skandinaviens kuster vanliga Medusa (Aurelia) aurita L., som ingifva de badande vid Sveriges vestkust en viss skräck, emedan en beröring af maneternas nässeltrådar förorsakar en brännande sveda i huden. Dylika maneter begagnas vid vissa badorter, t. ex. Sandefjord, till retande omslag och frotteringar å giktsjuka lemmar, ofta nog med gynsam verkan. O. T. S.