Mangifera L., mangoträd, bot., farmak., ett tropiskt trädslägte, som har fembladig blomkrona och njurformig stenfrukt samt hör till nat. fam. Anacardiaceae R. Br., kl. Pentandria L. Det »indiska mangoträdet», M. indica L., den mest bekanta arten af detta slägte, tillhör ursprungligen Ostindien, men är numera odladt öfverallt inom det varmaste jordbältet. Mangofrukterna äro gula stenfrukter, vanligen af ett gåsäggs storlek, men äfven af somliga afarter ännu större. De äro värderade bordsfrukter för den angenäma, söt-syrliga smaken af det saftiga fruktköttet, men framkalla lätt diarré och hudutslag hos den ovane. De innehålla socker, citronsyra och växtslem samt användas till beredning af ett slags fruktvin och ättika. Kärnorna (fröna) äro bittra, garfsyrehaltiga och användas till beredning af skrifbläck; de verka maskdödande. I barken finnes en brun, skarp och bitter, men välluktande saft, som gör barken användbar mot akuta tarmkatarrer. De unga, starkt luktande bladen begagnas mot hosta och andtäppa; vatten, som fått stå och draga lösliga ämnen ur äldre blad, gör tjenst som gurgelvatten. Ur veden destilleras en välluktande, bittert och skarpt smakande flyktig olja, som användes mot specifika hudutslag. O. T. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Mangifera
Ämne: Läkeväxter och droger · Växter och botanik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 10 (1886), sp. 790–791 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗