Mantalsräntan

Mantalsräntan, kamer., en af de två stora grupper, i hvilka den på landsbygden hvilande, till namnet mycket vexlande grundräntan blifvit inordnad. Den andra gruppen är jordeboksräntan (se d. o.). Antalet underafdelningar till mantalsräntan är stort. Först och främst möta de 6 »skattetitlar», hvilka allmänt förefinnas i de gammalsvenska landskapen med undantag af Dalarna, näml. boskapspenningar, byggningshjelp, dagsverkspenningar, landtågsgärd, salpeterhjelp och skjutsfärdspenningar (se dessa ord). I Östergötland användes förr benämningen »sommarskatt» för mantalsräntan. Utom de 6 nu uppräknade förekommo i gamla Sverige endast några få skatter tillhörande mantalsräntans grupp, näml. i Södermanland katsekorn, katsepenningar och djurlöf, i Nerike krutved, i Gestrikland och Helsingland faktorihjelp. Dalarna hade genom att åtaga sig förhöjd jordeboksränta tillförsäkrat sig befrielse från de gärder af yngre ålder, af hvilka mantalsräntan bildats. Dock finnas derstädes skjutsfärdspenningar, pålagda som vederlag för ett annat äldre onus, som upphört, samt extra grufvehjelp och kungsgårdshjelp, Vester-bergslagen, som i sina skatteförhållanden påverkats af det angränsande Vestmanland, har äfven boskapspenningar. -- I de från Danmark eröfrade landskapen kommo andra benämningar för mantalsräntan i bruk. Skåne åtog sig 1662 dels terminsskatten, så kallad deraf att den betaltes i 3 poster (motsvarande landtågsgärden), 21 daler pr mantal, 1668 nedsatt till 18 daler 20 öre, dels salpeterskatten (motsvarande sajpeterhjelpen i gamla Sverige), 1 daler pr mantal, 1668 höjd till samma belopp, som i det angränsande Småland var stadgadt, eller 1 daler 27 öre. Jämväl i Bleking blefvo dessa två skatter allmänna. Halland åtog sig genom det s. k. Halländska kontraktet terminsskatten (landtågsgärden) med 20 daler pr mantal samt skjuts- och gästningspenningar (motsvarande skjutsfärdspenningar i gamla Sverige), hvarjämte der fanns en mängd till mantalsräntans grupp hörande småskatter, såsom kungsskatt, matskatt, körsel, skrifvarepenningar, hjelpved och hjelptorf. -- Gotland har utom dagsverks- och skjutsfärdspenningar silfverskatt (motsvarande landtågsgärden), först 6 daler, sedan 2 rdr b:ko pr mantal och 8 daler för hvarje prestgäll. Äfven Bohus län har silfverskatt, der allmännare kallad kontribution (se d. o.), utgörande 2 rdr 24 sk. pr mantal, hvarjämte åtskilliga från Norge ärfda småskatter utgått efter mantal, näml. tagan, hjelpeved, landbodalern, odels halfva uppbördsel och skrifvareort, en riksort pr mantal till slottsskrifvaren på Bohus. (Se vidare Bygsel och Landskyld.) Jämtland åtog sig på Rödöns ting 1648 silfverskatt (landtågsgärd), 2 à 4 rdr pr mantal, med förbehåll att slippa betala krigshjelp, boskaps- och mantalspenningar. Derjämte hafva der sedan 1623 funnits prostskilling och skarprättareskilling. Herjedalen har mantalsräntan motsvarande trögskatt, äfven kallad kungsskatt, samt ostskatt. Kbg.