Mantua (Ital. Mantova). 1. Provins i Lombardiet (Italien) med 2,359 qvkm. areal och 300,000 innev., vattnas af Mincio, Oglio och många kanaler. Vin-, mullbärs-, ris- och brödsädsodling utgör provinsens hufvudnäring. -- 2. Hufvudstad i nämnda provins med 29,974 innev. (1881), af hvilka öfver 3,000 judar. Staden ligger på en ö i Mincio, som der grenar sig i flere armar och bildar en sjö, med de tre delarna Lago superiore i n. v., L. di Mezzo i n. ö. och L. inferiore i ö. I s. och s. ö. skyddas M. af sumptrakter, hvilka genom väldiga slussar kunna sättas under vatten. M. är en vapenplats af första rangen, tillhörande den bekanta »fästningsfyrkanten» (M.-Verona-Peschiera-Legnago). Utom af den gamla, med bastioner försedda omfattningsmuren försvaras M. af flere framskjutna verk: i v. af Pradella, i s. af Miglioretto, som ligger utanför den starkt befästa ön Il Te, i n. af det stora citadellet och i ö. af fortet S. Giorgio. Slussverket skyddas af fort Pietole.
Stadens medelpunkt är den lifliga gatan Contrada di Croce verde. N. ö. derom ligger Piazza d'Erbe med vackra arkader och en Dante-stod. Derinvid ligger L. B. Albertis mästerstycke, kyrkan S. Andrea, en af renaissancens märkligaste byggnader (påbörjad 1472) i strängt klassisk stil, med Mantegnas graf. Längre i n. ö. ligger Piazza Sordella, med den gamla domkyrkan S. Pietro, som 1543 ombyggdes af Giulio Romano. Der midtemot ligger Corte Reale, det forna hertigliga palatset, ett af de största i Europa (påbörjadt år 1302 af Guido Bonacolsi, »signore» af M., och från 1535 på det präktigaste utsmyckadt af Giulio Romano; i synnerhet ryktbara äro balsalen, Galleria degli Specchi, och Sala di Troja, med scener från Iliaden af Giulio Romano). Snedt öfver den lilla Piazza della Fiera ligger Castello di Corte; familjen Gonzagas borg. Från P. Sordella går Via Accademia, vid hvilken ligger Accademia Vergiliana med ett tämligen obetydligt museum. Nära derinvid, i s. v., ligger Liceo med ett stort bibliotek (öfver 80,000 bd och omkr. 1,000 handskrifter) samt ett antikvariskt museum (ett bland de bästa uti Italiens mindre städer). I södra stadsdelen ligger det af Giulio Romano byggda och utsmyckade Palazzo del Te, ett af gonzagernas lustslott, numera tillhörigt kommunen. Ryktbarast bland dess praktfulla salar äro Camera di Psiche, med takmålningar skildrande Psyches öden, och Camera dei giganti, med framställningar af jättarnas kamp mot de olympiske gudarna. Bland öfriga i arkitektoniskt hänseende framstående byggnader märkas Giulio Romanos eget hus med skön rustika-fasad och det af honom uppförda Palazzo dei Tribunali (förr Colloredo). M. står medelst jernväg i direkt förbindelse med Verona, Cremona, Modena och Legnago. -- Staden M. skall redan omkr. 600 f. Kr. hafva grundlagts af etruskerna. Under romaretiden var den ej särdeles betydande, men känd för sina innevånares skönhetssinne och sina konstverk. Virgilius föddes i dess närhet, i Andes (måhända det nuvarande Pietole). Östgoter, langobarder, franker och tyskar beherskade sedermera efter hvarandra landet. Genom kejsar Otto II kom M. till Canossaslägten. Sedan denna utslocknat med den ryktbara markgrefvinnan Matilda af Toscana (1115), blef det fri riksstad. Från 1220 var det, med korta mellanrum, i händerna på guelfiska eller ghibellinska partigängare; men 1328 svingade Luigi Gonzaga sig upp till »capitano» i M., och hans ätt herskade sedermera nära 400 år i staden och kringliggande område, från 1433 under titeln markgrefvar, från 1530 under titeln hertigar. Sedan 1536 var markgrefskapet Monferrato förenadt med M. under samma herskare. Huset Gonzaga (se d. o.) var en af de bättre italienska herskareätterna. Det lät pryda staden med praktbyggnader samt stod i förbindelser med lärde och skalder (Bembo, Ariosto). Sedan den äldsta linien af huset Gonzaga 1627 utslocknat, sökte kejsar Ferdinand II förgäfves med vapenmakt rycka landet ifrån närmaste arfvingen, den af Frankrike och Venezia understödde Carlo Gonzaga, hertig af Nevers. Striden varade i tre år, 1627--30, och är känd under namnet mantuanska tronföljdskriget. Under detsamma stormades staden d. 18 Juli 1630 och plundrades under tre dagar af de kejserlige. Den siste Nevers, Carlo IV (1665--1708), förenade sig i spanska tronföljdskriget med Frankrike mot kejsaren, hvarför kejsar Josef I efter Carlos död indrog M. till österrikiska kronan. 1797 intogs M. af fransmännen och ingick sedan i de napoleonska statsbildningarna Cisalpinska republiken, Italienska republiken och konungariket Italien, men kom 1814 åter till Österrike. 1866 förenades det med konungariket Italien. -- I M. hölls 1459 en kongress af furstar och folk, sammankallade af Pius II för åstadkommande af ett korståg mot turkarna, hvilka 1453 eröfrat Konstantinopel. Då påfvens uppmaningar om penningebidrag från prester, lekmän och judar till uppställande af en korshär mötte motstånd, tillskref han detta den minskning i anseende, som påfvedömet lidit genom de s. k. reformatoriska kyrkomötena och utfärdade med bifall af de i M. närvarande kardinalerna och prelaterna 1460 bullan »Execrabilis». I denna fördömde han den på anförda möten hyllade satsen att ett kyrkomöte stode öfver påfven och stämplade som kätteri hvarje vädjan från påfven till ett allmänt koncilium. J. C. K. H.