Markus, evangelisten, författaren till det efter honom benämnda evangeliet (se nästa art.), hette egentl. Johannes samt var till börden jude och son af en viss Maria. I hennes hus kom Petrus efter befrielsen ur fängelset (Apostlag. 12: 12), och M. blef sannolikt af honom vunnen för kristendomen. Han betraktade nämligen denne apostel som sin andlige fader (1 Petr. 5: 13) och var honom följaktig på missionsresor. Med Paulus blef han bekant genom Barnabas, hvilkens syskonbarn han var (enl. Kol. 4: 10), och medföljde på apostelns 1:sta missionsresa, men skilde sig i Pamfylien från honom mot hans vilja (Apostlag. 13: 13). M:s ifrågasatta deltagande i Paulus' 2:dra resa afböjdes derför af denne. Detta åter föranledde Paulus' och Barnabas' skilsmässa, hvarefter M. åtföljde den senare till Cypern. Sedermera synes det goda förhållandet till den store hedningeaposteln hafva blifvit fullkomligt återstäldt, och M. var honom en nyttig medarbetare (2 Tim. 4: 11; Filem. 24). I Babylon (Rom?) finna vi honom åter hos Petrus, enl. helsningen i 1 Petr. 5: 13. Om man får tro traditionen, skall han omsider med samme apostel vistats i Rom såsom hans tolk samt efter Petrus' och Paulus' död grundat kyrkan i Alexandria. Han säges vidare hafva varit denna stads förste biskop och skall der hafva dött martyrdöden. Hans dag är d. 25 Apr. -- I början af 800-talet fördes M:s ben till Venezia, och öfver dem byggdes Markuskyrkan. Venezianerna se ock i denne evangelist sin skyddspatron. Han symboliseras med ett lejon (se Evangelistsymboler). G. R-l.
Nordisk familjebok · första upplagan
Markus
Ämne: Nya testamentet och urkyrkan · Filosofi, religion och bibeln
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 10 (1886), sp. 950–951 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗