Måsslägtet, Larus, zool., hör till underfamiljen måsfoglar (Larini) inom de måsartade foglarnas familj (Laridae), de långvingade simfoglarnas ordning och foglarnas klass. Det igenkännes på sin näbb, som är hoptryckt, stark och utan vaxhud, samt sin tvära stjert. Benen äro tämligen starka och klorna trubbiga. Dithörande arter förekomma öfver hela jorden, dock förnämligast i dess nordliga delar (både vid salt och sött vatten). De flesta aflägsna sig aldrig långt från land; flere af dem äro flyttfoglar och andra strykfoglar. I luften röra måsarna sig med långsamma vingslag, men hafva dock god flygförmåga och sväfva äfven ofta med utbredda, orörliga vingar. De gå och springa med lätthet, kunna äfven störtdyka, fastän dåligt, och simma, men förflytta sig hällre med vingarnas tillhjelp. De äro i allmänhet sällskapliga, och under häcktiden förena de sig i sällskap, som ofta växa till ofantliga skaror. Detta gäller dock i högre grad om de mindre än om de större arterna. Måsarna häcka gerna kolonivis, i den höga norden i oräkneliga skaror, hvilkas bon bokstafligen betäcka af satserna på hela klippväggar och berg samt ligga så nära hvarandra, att de rufvande foglarna trängas om utrymmet. Äggen äro 2--4, stora, aflånga, tjockskaliga och grofkorniga samt hafva på grönbrun botten askgråa och svartbruna fläckar. De läggas i någon liten fördjupning, som stundom beklädes konstlöst med grässtrån eller tång. Bägge makarna rufva skiftevis. Ungarna äro grå- och brunfläckiga samt kunna tämjas med lätthet. Måsarnas föda utgöres af fisk, as och ryggradslösa djur. De större arterna äro verkliga skadedjur, som förtära andra foglars ägg och ungar samt derigenom erinra om roffoglarna. Alla äro de glupska och förtära en betydande mängd föda. Lätet är skrikande, sträft och obehagligt. Alla arterna äro kloka, försigtiga, modiga och missundsamma mot hvarandra. I vinterdrägten äro de på hufvudet hvita, med gråa fläckar. Äggen äfvensom köttet af somliga arter ätas der och hvar.
De svenska arterna kunna indelas på följande sätt.
I. Tårna fyra.
A. Hufvudet och halsen om sommaren svarta eller svartbruna. Näbben spenslig och föga krökt i spetsen. 1. De yttre handpennorna med hvita spetsar. Tarsen 23 mm. L. minutus (dvargmås). 2. De yttre handpennorna med svarta spetsar. Tarsen 43 mm. L. ridibundus (skrattmås). B. Hufvudet och halsen hvita eller hvitaktiga. Näbben stark. 1. Manteln blågrå. a. Handpennorna med mer eller mindre svart.
aa. Näbben utan gulröd fläck vid hakvinkeln. Tarsen 49 mm. L. canus (fiskmås). bb. Näbben med gulröd fläck vid hakvinkeln. Tarsen 65 mm. L. argentatus (gråtrut). b. Handpennorna utan svart. aa. Vingarna räcka, hoplagda, betydligt utom stjertspetsen. Tarsen 59 mm. L. leucopterus (hvitvingad trut). bb. Vingarna räcka, hoplagda, knappt utom stjertspetsen. Tarsen 71 mm. L. glaucus (hvit-trut). 2. Manteln skiffersvart. a. Första handpennan med hvit spets. Tarsen 74 mm. L. marinus (hafstrut). b. Första handpennan med en hvit fläck innanför den svarta spetsen. Tarsen 62 mm. L. fuscus (sillmås). 3. Manteln hvit. Tarsen 37 mm. L. eburneus (hvitmås).
II. Tårna tre. L. tridactylus (tretåig mås).
Ofvannämnda arter, utom dvärgmåsen och liskmåsen, finnas beskrifna under särskilda rubriker. Dvärgmåsen har hufvudets och halsens öfre del glänsande svart. Manteln är ljust askblå, öfriga kroppsdelarna hvita, med rosenröd anstrykning på bröstet, de yttre handpennorna med hvita spetsar, näbben mörkröd, benen karmosinröda och kroppslängden 27 cm. Arten, som är hemma i östra Tyskland, norra Ryssland och Sibirien, har hos oss förr funnits häckande på Gotland, men försvunnit derifrån och sedermera blifvit anträffad blott tre gånger inom Sveriges gränser. -- Fiskmåsen är hvit, med askblå mantel. De yttre vingpennorna äro utåt svarta och vid spetsen mer eller mindre hvita. Näbben är gröngul, utåt gul, benen gröngula och kroppslängden 43 till 46 cm. Denna art är hemma i norra och mellersta Europa, vestra Asien och Sibirien. Hos oss häckar han allmänt öfver hela landet. C. R. S.