Mästerrot

Mästerrot, Rhizoma Imperatoriae (Radix Ostruthii), farmak., namn på rotstocken till Imperatoria Ostruthium L. (nat. fam. Umbelliferae Juss., kl. Pentandria L.), en mångårig ört, som hufvudsakligen tillhör mellersta Europas bergdalar, men äfven förekommer i Sverige sparsamt här och der från Halland upp till Helsingland. Mästerrotens örtstånd ar tämligen högväxt, glatt, med 3-fingradt delade blad, hvilkas ändflikar äro stora och breda. De mångstråliga blomflockarna hafva vanligen hvita blommor, och delfrukterna äro platta, med vingade åsar. Under somliga år och på vissa lokaler utvecklas endast rotblad, ej någon stjelk. Rotsystemet är egendomligt och afvikande från andra officinella umbelliferer. Det består af en jordstam, omkr. 10 cm. lång och 10 mm. bred, plattryckt, gråbrun, oregelbundet böjd och ringlad genom bladärr, med korta längsfåror eller gropar och en mängd framstående knölar samt upphöjda ärr efter rottågor. Lukten är starkt aromatisk och egendomlig, smaken skarp, stickande kryddartad, beroende på halten af flyktig olja och ett brännande skarpt ämne, imperatorin (peucedanin). Mästerroten var förr mycket använd såsom ett kraftigt medel i febrar och magkatarr, men är nu af läkare bortlagd. O. T. S.