Mathiola

Mathiola, löfkoja, lövkoja, levkoja. De svenska namnen äro förvrängn. af Lat. Leucojum, som dock betecknar en helt annan växt (se Leucojum). Namnet »löfkoja» är tillagdt en i många varieteter allmänt i våra trädgårdar odlad, ettårig, rikblommande växt, M. annua Sw. (Cheiranthus annuus L.), hörande till nat. fam. Cruciferce Adans., kl. Tetradynamia L. Den enkelblommiga hufvudformen förekommer vild vid Medelhafskusterna. Genom odlingen hafva många former frambragts, hvilka skilja sig från hvarandra genom storlek och de mångdubbla blommornas färg, som kan vexla från den rent hvita genom hela färgskalan till den mörkt, nästan svartaktigt purpurvioletta. Genom denna stora färgrikedom är denna löfkojart (»sommarlöfkojan») en omtyckt prydnad för våra blomsterrabatter. En annan art, »vinterlöfkojan», M. incana R. Br. (Cheiranthus L.), hinner icke till blomning å kalljord under våra korta somrar, utan inflyttas om hösten i kruka och förvaras öfver vintern i svalt växthus eller boningsrum, der den börjar blomma under vinterns senare del eller mot våren. Vinterlöfkojan är mer storvuxen än sommarlöfkojan samt har icke alldeles så rik färgvexling som denna. »Höstlöfkojan» är en senblommig hybrid emellan de båda förut nämnda arterna. Löfkojorna hafva en stark, fin, ibland nejlikelik lukt. O. T. S.