Matthisson

Matthisson, Friedrich von, tysk skald, f. 1761 nära Magdeburg, gjorde universitetsstudier i Halle, var 1781--84 lärare vid Basedows filantropin i Dessau, tillbragte derefter några år på resor såsom guvernör för unga adelsmän, vistades 1787--89 i Schweiz hos V. von Bonstetten, 1790--91 i Lyon såsom informator och antogs 1795 till lektor samt reseintendent hos regerande furstinnan Lovisa af Anhalt-Dessau, i hvilkens följe han bl. a. besökte Italien. 1809 upphöjdes M. i adligt stånd af konung Fredrik I af Würtemberg, som äfven, efter furstinnan Lovisas död, tog honom i sin tjenst såsom geheime legationsråd och överbibliotekarie (1812). Från dessa sysslor tog M. afsked 1828. Död 1831, i Wörlitz (nära Dessau). -- Af sin samtid beundrades M. mycket för sina lyriska landskapsskildringar samt såsom elegisk tolk af veka och öfversvinneliga känslor. I hans poem (Lieder, 1781; Gedichte, 1787, många uppl.) herskar dock ofta en uppstyltad känslosamhet, som svär emot formens något kalla elegans. Hans vers är städse i ovanlig grad välljudande, ledig och glättad; men denna vackra form, i hvilken antika reminiscenser äro talrikt inväfda, rymmer icke något djupare innehåll. Helgjutnast äro de af hans sånger, i hvilka fantastiska naturväsenden tecknas. M:s Erinnerungen (5 bd, 1810--16) äro, trots det sökta i formen, af intresse genom den mängd framstående personer, hvilkas bekantskap han gjort. 1825--29 utgaf han sina arbeten samlade i 8 bd. Till dem sluter sig hans »Litterarischer nachlass», utg. i 4 bd 1832.