Maury

Maury [måri], Jean Siffrein, fransk kardinal, f. 1746 af fattiga föräldrar, sattes i tillfälle att studera och ådagalade tidigt lysande egenskaper. Snart begaf han sig till Paris, der han skaffade sig uppehälle genom enskild undervisning, och täflade med framgång i Franska akademien med några äreminnen. Sedermera blef han en af stadens förnämsta predikanter. På akademiens förslag blef han abbot i Frénado och fick 1785 säte i Franska akademien. 1789 valdes han till medlem inom prästerskapet af les états généraux (riksdagen), der han obetingadt slöt sig till högern och jämte Cazalès blef dess förnämste man. Han var den ifrigaste motståndaren till alla reformer. »Ingen kunde oftare och längre motsäga än han eller bättre ersätta goda skäl med svepskäl eller med anförande af andras ord samt själens rörelser med oratoriska former.» Han var qvick, fintlig och alltid slagfärdig, men saknade djupare öfvertygelse och sakkunskap. Revolutionen gick dock sin gång, borttog snart abbé M:s beneficier samt tvang honom 1791 att fly. Han begaf sig då till emigranterna i Bruxelles och Koblenz samt mottogs, ehuru blott en skomakares son, af prinsarna och högadeln med stora hedersbetygelser. Pius VI kallade honom till Rom samt utnämnde honom 1794 till kardinal och biskop i Montefiascone och Corneto, hvilket stift var ett af de mest inkomstbringande uti Italien. Men då de franska trupperna 1798 ryckte mot Rom, måste M. fly först till Venezia, sedan till Ryssland. Han återvände redan följande år till Rom och utnämndes af »konung» Ludvig XVIII till ambassadör vid påfliga stolen. 1804 begärde han emellertid och fick af Napoleon tillåtelse att vistas i Frankrike, dit han återkom 1806. Följande år återfick han sin plats i Franska akademien samt utnämndes d. 14 Okt. 1810 till ärkebiskop i Paris, sedan Napoleon afsatt hans företrädare. Derigenom hade M. brutit med kyrkan, liksom han genom sitt affall redan förut brutit med bourbonernas anhängare. Han blef också afsatt 1814, sedan Ludvig XVIII bestigit tronen, och begaf sig då till Rom, der den förbittrade påfven höll honom i fängelse under sex månader. Död i Rom 1817. M:s Oeuvres-choisies utgåfvos 1827 i 5 bd. J. Fr. N.