Sida 572
Maurenbrecher ...
Maurus, Rabanus. Se Rabanus.
Maury [måri], Jean Siffrein, fransk kardinal, f. 1746 af fattiga föräldrar, sattes i tillfälle att studera och ådagalade tidigt lysande egenskaper. Snart begaf han sig till Paris, der han skaffade sig uppehälle genom enskild undervisning, och täflade med framgång i Franska akademien med några äreminnen. Sedermera blef han en af stadens förnämsta predikanter. På akademiens förslag blef han abbot i Frénado och fick 1785 säte i Franska akademien. 1789 valdes han till medlem inom prästerskapet af les états généraux (riksdagen), der han obetingadt slöt sig till högern och jämte Cazalès blef dess förnämste man. Han var den ifrigaste motståndaren till alla reformer. »Ingen kunde oftare och längre motsäga än han eller bättre ersätta goda skäl med svepskäl eller med anförande af andras ord samt själens rörelser med oratoriska former.» Han var qvick, fintlig och alltid slagfärdig, men saknade djupare öfvertygelse och sakkunskap. Revolutionen gick dock sin gång, borttog snart abbé M:s beneficier samt tvang honom 1791 att fly. Han begaf sig då till emigranterna i Bruxelles och Koblenz samt mottogs, ehuru blott en skomakares son, af prinsarna och högadeln med stora hedersbetygelser. Pius VI kallade honom till Rom samt utnämnde honom 1794 till kardinal och biskop i Montefiascone och Corneto, hvilket stift var ett af de mest inkomstbringande uti Italien. Men då de franska trupperna 1798 ryckte mot Rom, måste M. fly först till Venezia, sedan till Ryssland. Han återvände redan följande år till Rom och utnämndes af »konung» Ludvig XVIII till ambassadör vid påfliga stolen. 1804 begärde han emellertid och fick af Napoleon tillåtelse att vistas i Frankrike, dit han återkom 1806. Följande år återfick han sin plats i Franska akademien samt utnämndes d. 14 Okt. 1810 till ärkebiskop i Paris, sedan Napoleon afsatt hans företrädare. Derigenom hade M. brutit med kyrkan, liksom han genom sitt affall redan förut brutit med bourbonernas anhängare. Han blef också afsatt 1814, sedan Ludvig XVIII bestigit tronen, och begaf sig då till Rom, der den förbittrade påfven höll honom i fängelse under sex månader. Död i Rom 1817. M:s Oeuvres-choisies utgåfvos 1827 i 5 bd. J. Fr. N.
Maury, Juan Maria, spansk skald, f. i Malaga omkr. 1780, fick sin bildning i Frankrike, England och Italien samt bosatte sig i Paris, hvarest han dog 1845. Hans episka dikt La agresion británica (1806) och än mera den romantiska riddaredikten Esvero y Almedora (1840) ega stora förtjenster i formelt afseende. Han utgaf sina smärre dikter samlade under titeln Poesias castellanas (3 bd, 1845). Mest har emellertid M. gjort sig känd genom arbetet »Espagne poétique» (2 bd, 1826--27), en samling af spansk lyrik från äldre och nyare tider, med bifogade kritiska uppsatser och metriska öfversättningar till franska.
Maury [måri], Matthew Fontaine, nord-amerikansk hydrograf, f. i Virginia 1806, tillhörde från 1825 Förenta staternas marin, sedan 1836 såsom löjtnant. År 1839 anställdes han vid sjökarteverket i Washington, i förening med hvilket ett nautiskt observatorium och en hydrografisk byrå utbildade sig. M. blef 1844 direktör för det hela och erhöll 1855 kommendörs-grad. I sin nya verksamhet hopade han genom utdelande och återuppsamlande af ändamålsenligt inrättade loggböcker ett högst rikhaltigt förråd af nautiska iakttagelser, hvarefter han publicerade vind- och strömkartor samt anvisningar på de bästa segelvägarna. Derigenom samt genom det banbrytande, ehuru numera föråldrade, arbetet The physical geography of the sea (London 1855, New York 1856; många senare upplagor; öfvers. på flere språk) m. fl. skrifter inlade han stora förtjenster om sjöväsendet och dess hjelpvetenskaper, i synnerhet hydrografien, hvilken vetenskapsgren han kan anses hafva praktiskt grundlagt. Det var också hufvudsakligen M:s förtjenst, att ett gemensamt system för nautiska observationer fastställdes å den internationella kongressen i Bruxelles 1853. Vid nord-amerikanska inbördes krigets utbrott (1861) ställde M. sig till sydstaternas tjenst och begaf sig senare, efter att hafva mist nästan all sin egendom, först till England och sedermera i tjenst hos kejsar Maximilian af Mejico. Efter dennes död (1867) flyttade han till Virginia och slutade der sina dagar 1873.
Maury [måri], Louis Ferdinand Alfred, fransk kulturhistoriker, f. 1817, riksarkivarie sedan 1868, har visat stor och mångsidig lärdom i sina skrifter, bland hvilka må nämnas Essai sur les légendes pieuses du moyen âge (1843), La terre et l'homme (1856; 4:de uppl. 1878), Histoire des religions de la Grèce antique (3 bd, 1857--60), La magie et l'astrologie dans l'antiquité et au moyen âge (1860; 3:dje uppl. 1863), Le sommeil et les rêves (1861; 4:de uppl. 1877), Croyances et légendes de l'antiquité (1863; 2:dra uppl. 1865) och Les forêts de la Gaule et de l'ancienne France (1867). M. har äfven lemnat en mängd bidrag till större tidskrifter och, såsom sekreterare i geografiska sällskapet i Paris, under en längre tid redigerat dess bulletiner.
Mauschla (T. mauscheln, af Mauschel, förvrängn. af Moses, ett spenamn på judarna, hvilket på judetyska uttalas môsche l. mausche), berätta humoristiska historier på de polske schackerjudarnas blandspråk (se Judetyska).
Mauser-geväret (T. Mausergewehr l. das deutsche reichsgewehr m/71), det af Tyska riket 1871 antagna bakladdningsgevär, som är konstrueradt af bröderna Mauser från Würtemberg samt påminner om Dreyses och Beaumonts system. Det har pipa och reffelsystem liknande Chassepotgevärets samt patron lik Berdangevärets m/71. Kalibern är 11 mm., refflornas antal 4 och reffelstigningen 1 hvarf åt höger på 550 mm. Gevärets vigt med bajonett utgör 5,28 kg. Skjuthastigheten är 12 skott i minuten, största skottvidden 1,600 m. H. W. W.
Mausim, det gammalarabiska namnet på monsun (se d. o.).
Mausoleum, Lat. (Grek. Mausoleion) ursprungligen den stora, praktfulla grafvård, som drottning Artemisia af Karien lät upprätta i
Källa: Project Runeberg ·
