Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Medicago

Ämne: Växtsläkten och örter (korta släktartiklar) · Växter och botanik

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 10 (1886), sp. 1209–1210 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Medicago L., bot., ett örtslägte, hörande till nat. fam. Papilionaceae L., kl. Diadelphia L. Från roten, som hos olika arter är en- eller mångårig, uppväxa vanligen flere stjelkar, försedda med stipelbärande, trefingrade blad. Blommorna sitta i korta, täta, nästan hufvudlika klasar. Kronkölen är trubbig och baljorna snäcklikt hopvridna, eneller flerfröiga. M. sativa L., luzern (lucern), blå-smäre, odlas som foderväxt samt är förvildad på spridda ställen i södra och mellersta Sverige. Dess blommor äro violetta, stundom nästan blå, och bilda längre klasar. M. falcata L. är en mångårig art med tämligen hårda, ibland nedtryckta stjelkar af 30 cm. längd eller deröfver. Småbladen äro smalt jämnbredt vigglika, blomklasarna rundade, blomskaften längre än foderpipen, kronseglet med gulbruna ådror, baljorna halfmånformigt krökta. Linné fäste uppmärksamheten på denna art såsom en god foderväxt, och den kallades efter honom »Linnés höfrö», men bär ock namnen gul eller svensk luzern. Den växer här och der på åkerrenar och ängsbackar ifrån Skåne till Upland. Den allmännaste arten är M. lupulina L., humleklöfvern, som trifves i synnerhet väl på kalkhaltig jord och anses angifva, att marken är mergelhaltig. Humleklöfvern är en- eller två-årig, har smala, vanligen nedliggande, småludna stjelkar, 15--20 cm. långa, småbladen äro omvändt äggrunda eller nästan hjertlika. Blomklasarna äro rundadt äggformiga, täta, blommorna klart gula, baljorna små, njurformiga, med spetsen spiralformigt vriden, efter mognaden svarta. Den minsta arten, M. minima L., har taggiga baljor. O. T. S.