Meding

Meding, Johann Ferdinand Martin Oskar, tysk romanförfattare, känd under skriftställarenamnet Gregor Samarow, föddes i Königsberg 1829, inträdde, efter fullbordade studier, i de preussiska ämbetsverken, men ansåg sig tillbakasatt vid befordran och öfvergick derför 1859 i hannoveransk tjenst. Der tillvann han sig snart konung Georg V:s särskilda förtroende och utnämndes 1863 till regeringsråd. Efter att med ifver hafva sökt förekomma brytningen med Preussen deltog M. i slaget vid Langensalza (1866) och utsågs sedermera att i Paris bevaka de hannoveranska emigranternas intressen. 1870 utträdde han ur ex-konungens tjenst och försonade sig med preussiska regeringen, men lefde ännu ett par år i frivillig tillbakadragenhet i Schweiz och Würtemberg. 1873 flyttade han till Berlin, hvarest han uteslutande egnade sig åt literär verksamhet och i romanens form framlade för den stora allmänheten sina minnen och erfarenheter. Länge nog voro de mest äfventyrliga gissningar i omlopp om hvem som dolde sig bakom psevdonymen Gregor Samarow. Denna ansågs i början beteckna dels någon prins af det preussiska konungahuset, dels en af furst Bismarcks söner eller åtminstone någon af fursten inspirerad och honom närstående person. M:s (Gregor Samarows) första diktverk, den omfångsrika romancykeln Um szepter und kronen med 5 afdelingar: Um szepter und kronen (1872), Europäische minen und gegenminen (1873), Zwei kaiserkronen (1874--75), Kreuz und schwert (1875) och Held und kaiser (1876), lemnar en sammanhängande skildring af de stora verldshändelserna i Tyskland och Frankrike 1865--71. Dessa romaner hafva trots sitt ringa konstvärde fått en mycket stor läsarekrets på grund af sina ämnens dragningskraft och den intima sakkännedom, med hvilken de politiska interiörerna tecknas, synbarligen af en, som åtminstone delvis varit ögonvittne. De ega dessutom förtjensten af en flärdfri, rätt ledig form och en erkännansvärd objektivitet i framställningen. M. har vidare utgifvit bl. a. tidsromanerna Die römerfahrt der epigonen (1874; om furstedagen i Frankfurt 1863), Der todesgruss der legionen (s. å.) och de dels sociala, dels historiska romanerna Höhen und tiefen (1878--80, I Verschollen, II Gold und blut, III Sühne und segen), Kaiserin Elisabeth (1881), Die grossfürstin (1882), Peter der dritte (1883), Um den halbmond (s. å.), Schwere wahl (s. å.), Plewna (1884), Der adjutant der kaiserin (1885) och Die saxoborussen (s. å,; »Studentlif»). Med ett par undantag äro M:s samtliga romaner öfversatta till svenska. Han har äfven nedskrifvit Memoiren zur zeitgeschichte (3 bd, 1881--84).