Melnikov

Melnikov [melnikoff], Pavel Ivanovitj, rysk författare (psevdon. A. Petjerskij), f. 1819 i Nisjnij-Novgorod, studerade vid Kazans universitet, blef 183S gymnasielärare (i historia) i Perm och innehade 1839--46 samma befattning i sin födelsestad. Han blef sedan anställd hos guvernören för särskilda uppdrag samt redaktör af guvernementstidningen och förman i den lokala statistiska komitén. Redan i Perm började han sysselsätta sig med landets historia och folklif. Han fullföljde i Nisjnij-Novgorod liknande studier, kom derunder i nära beröring med »raskolnikerna» (sekteristerna) och samlade omfattande iakttagelser öfver deras lif och seder. Hans sålunda vunna grundliga kännedom om »raskol» förskaffade honom plats i en komité för undersökning af raskolnikernas ställning. M. ingick som tjensteman i inrikesministeriet och användes för en mängd olika uppdrag, revisioner samt historiska och statistiska undersökningar i Volga-guvernementen. Redan 1839 hade han i en tidskrift (»Otetjestv. zapiski») publicerat sitt första arbete (Reseanteckningar från Tambovska guv. till Sibirien). Under den följande tiden skref han en mängd uppsatser och noveller i olika tidskrifter och började bl. a. i den af honom redigerade guvernementstidningen en historia öfver Susdalsk-nisjegorodska furstendömet. Först med Semeistvo Krasilnikovych (Krasilnikovernas familj; i »Moskvitianin», 1852) väckte han dock någon större uppmärksamhet, men framträdde dermed också som en författare af första rangen. Den vittra literaturen började just med Dal, Grigorovitj, Ostrovskij och Turgenjev vända sig till folklifvet, och bredvid dessa författare intager »A. Petjerskij» en hedersplats. Efter fem års tystnad fortsatte M. på den lyckligt började vägen med en hel rad berättelser, i hvilka han troget tecknade folkets seder och tänkesätt samt blottade byråkratiens missbruk. Mest bekanta och lästa äro de båda skildringarna V lesach (I skogarna; 4 bd, 2:dra uppl. 1881) och dess fortsättning Na gorach (På bergen; likaledes 4 bd, 1881). Den förra började redan 1859 i en af M. uppsatt daglig tidning. Från och med 1860 var han ett par år medarbetare i tidskriften »Severnaja ptjela» (Nordens bi) och flyttade 1866 till Moskva. Hans omfattande officiella berättelse om raskolnikerna är icke tryckt. Särskildt utgaf M. en skrift om raskolnikernas presterskap (Raskolnitji archierei). M. utmärker sig genom sin grundliga kännedom om folklifvet -- hans novellistiska teckningar äro etnografiska källskrifter --, sin enkla, naturliga komposition och sitt genuint ryska, af folkmålet färgade språk. Efter ett par års tilltagande sjuklighet dog M. i sin födelsestad 1883, och med honom bortgick en af Rysslands förnämste författare. Lll.