Menyanthes L., bot., farmak., ett litet örtslägte, som bildar typen för en egen nat. fam., Menyantheae Mart., och hör till kl. Pentandria L. Europa har blott en art af detta slägte, M. trifoliata L., den i Sveriges kärr så allmänna bläcken (bläckern), trebeningen (Blek.), vattenväplingen (Östg.) eller, vanligast, vattenklöfvern. Rotstocken är lång, trind, grenig, ledad, krypande i dyn eller, i djupare vatten, flytande. Från dess leder nedskjuta talrika med greniga trådar besatta, långa, hvita, rot-tågor, och från grenarnas toppar uppväxa 3 eller 4 skaftade, glatta, trefingradt delade blad, med omvändt äggrunda, bredt aflånga, vanligen helbräddade och trubbiga flikar. Bredvid bladen uppskjuter en 20--30 cm. hög stängel, som uppbär en pyramidalisk upprät klase af vackra, utvändigt ljusröda blommor, hvilkas kronor äro klufna i 5, på insidan hvita, tätt styfhåriga flikar. De 5 ståndarna hafva utskjutande strängar med mörkbruna knappar. Frukten är en tvåvalvig, enrummig kapsel. Bladen, Folia Menyanthis (fordom Herba Trifolii aqvatici), äro upptagna i många farmakopéer för sin halt af ett rent bitterämne, menyanthin, en glykosid, som löses lätt i varmt vatten och finnes såsom en vigtig, »magstärkande» beståndsdel i sådana »beska teer», i hvilka vattenklöfver ingår. Såsom ett godt medel mot »magsyra» (kronisk magkatarr) nyttjas också vattenklöfvern ofta i förening med aromatiska droger och vanligen något natriumbikarbonat. Fordom var vattenklöfvern långt mera använd än nu, och i J. B. Steinmejers appendix till 2:dra uppl. af Joh. Palmbergs »Swenske örte-krantz» (1733) afhandlas »wattu-weplingens» medicinska nytta å hela 30 sidor. O. T. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Menyanthes
Ämne: Växtsläkten och örter (korta släktartiklar) · Växter och botanik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 10 (1886), sp. 1377 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗