Mercia (»mark- l. gränsmännens land») kallas ett af anglerna omkr. 584 stiftadt rike, som slutligen sträckte sig öfver hela mellersta England från Nordsjön till Wales' berg och begränsades i n. af Northumberland, i s. ö. af Eastanglia och Essex, i s. af Wessex. Kristendomen antogs på 650-talet. Under konungarna AEthelbald (716--757), Offa (757--796) och Ceowulf (797--819) var M. det mäktigaste riket på ön, men öfverflyglades sedermera af Wessex, hvars konung Egbert 823 slog M:s konung Beornwulf vid Ellandun (nära Wilton) och 827 underlade sig hela M. Dettas furstar erkände sig derefter som Wessex' vasaller.
Nordisk familjebok · första upplagan
Mercia
Ämne: Sagokonungar, kungar och släktingar · Mytologi och sagohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 10 (1886), sp. 1381–1382 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗