Sida 695
Menuett ...
kätteri. Också synas konfessionella skäl hafva varit bland de bestämmande, då han 1552 gaf sig till hertig Vilhelms af Jülich och Kleve undersåte genom att öfverflytta till Duisburg, hvarest han derefter till sin död, 1594, förblef bosatt, sedan slutet af 1560-talet med titel af »kosmograf» hos hertigen af Jülich. Vid sistnämnda tidpunkt verkställde han en trigonometrisk uppmätning af hertigdömet Lothringen; för öfrigt tillbragte M. sin tid hufvudsakligen med utgifvande af geografiska och kartografiska arbeten samt kronologiska, i synnerhet evangelieharmonistiska, studier. Genom märkliga uttalanden öfver en från den geografiska skiljaktig magnetisk jordpol samt öfver dennes läge och magnetnålens deklination visar han sig stå framför sin tid i uppfattningen af dessa företeelser. Verldskunnigt har han gjort sitt namn genom förbättringar af flere kartprojektioner, särskildt den sedan midten af 1600-talet för sjökartor allmänt brukade s. k. Mercators projektion (se Kartprojektion), hvilken användes för en af M. 1569 utgifven 2 m. bred och 1,26 m. hög sjökarta i 8 blad (Nova et aucta orbis terrae descriptio). M:s vigtigaste geografiska arbeten äro Tabulae geographicae ad mentem Ptolemaei restitutae (1578--84) och Atlas sive cosmographicae meditationes de fabrica mundi et fabricati figura (1595; enskilda blad tidigare, såsom Europa 1554 och i en 2:dra uppl. 1572). Plåtarna till den sistnämnda kartsamlingen tillhörde senare kopparstickaren Jodocus Hondius (f. 1543, d. 1611) i Amsterdam och ärfdes af dennes son Hendrik Hondius. Af båda utgafs detta M:s verk i flere tillökade, men näppeligen förbättrade upplagor.
Mercator, Nicolaus, tysk matematiker, f. i Holstein omkr. 1620, kom, efter att hafva studerat i Köpenhamn och Rostock, 1660 till England, der han blef en af de förste medlemmarna af Royal society. Han överflyttade sedermera till Frankrike och erhöll der åtskilliga praktiskt mekaniska uppdrag. Död i Paris 1687. -- M. författade ett stort antal matematiska och astronomiska arbeten. Hans förnämsta upptäckt var formeln för en hyperbels yta, uttryckt medelst en oändlig serie, hvilken på samma gång gaf serieutvecklingen för den logaritmiska funktionen. Bland M:s arbeten må nämnas Trigonometria (1650), Cosmographia (1651) och Logaritmotechnia (1668). G. E.
Mercators projektion. Se Kartprojektion.
Merci, Fr., tack!
Mercia (»mark- l. gränsmännens land») kallas ett af anglerna omkr. 584 stiftadt rike, som slutligen sträckte sig öfver hela mellersta England från Nordsjön till Wales' berg och begränsades i n. af Northumberland, i s. ö. af Eastanglia och Essex, i s. af Wessex. Kristendomen antogs på 650-talet. Under konungarna AEthelbald (716--757), Offa (757--796) och Ceowulf (797--819) var M. det mäktigaste riket på ön, men öfverflyglades sedermera af Wessex, hvars konung Egbert 823 slog M:s konung Beornwulf vid Ellandun (nära Wilton) och 827 underlade sig hela M. Dettas furstar erkände sig derefter som Wessex' vasaller.
Mercié, Maurius Jean Antoine, fransk bildhuggare, f. i Toulouse 1845, lärjunge af Jouffroy och Falguière, erhöll 1868 romerska priset och studerade derefter vid franska akademien i Rom främst antiken, men derjämte renaissancens mästare. Han började med figurer af ideal uppfattning, såsom Delila, David (bronsstatyett, 1872; nu i Luxembourg), den uttrycksfulla gruppen Gloria victis, Konstens genius på pegasen (hautrelief öfver hufvudingången till Louvre, 1877) m. fl. Under senare år har han öfvergått till mera bestämd verklighetsskildring, t. ex. i en stod öfver naturforskaren Arago, rik på utförda detaljer, en grafvård öfver historieskrifvaren Michelet (bägge från 1879) samt en utmärkt sittande staty af Thiers i S:t Germain (1880). M. är sedan 1884 medlem af den svenska konstakademien.
Mercier [-sie], Louis Sébastien, fransk skriftställare, f. i Paris 1740, måste till följd af fiendskap, som hans skrifter ådragit honom, 1781 flytta till Schweiz, men återkom efter revolutionens utbrott 1789 och utgaf (med Carra) »Annales patriotiques» samt invaldes i Konventet. Der hörde han till de moderate och kom derför i fängelse, men undgick guillotinen och invaldes 1795 i De femhundrades råd. Han vardt s. å. medlem af Franska institutet och 1797 lärare i historia vid Centralskolan. Död 1814. -- M. var en sjelfständig och entusiastisk natur. Han riktade rousseauska angrepp mot allt konventionelt och hade sin lust i utslungandet af paradoxer. I hans stil vexla våldsamma utfall och ädelhet på ett sällsamt sätt. Bland den stora mängden af hans arbeten må nämnas romanen L'homme sauvage (1767), den utopiska skildringen L'an 2440, réve s'il en fut jamais (1770; flere uppl.), med nya åsigter i uppfostran, moral och politik, Du théâtre, ou nouvel essai sur l'art dramatique (1773), en käck stormlöpning mot det psevdo-klassiska franska dramat, i motsats till hvilket en natursann afspegling af det lefvande, borgerliga samhället af M. yrkades vara scenens uppgift, Mon bonnet de nuit (4 bd, 1784), äfvenledes innehållande oppositionella estetiska uppsatser, och framförallt Tableau de Paris (12 bd, 1781--89; förkortad uppl. 1853), en skoningslös skildring af seder, nöd och förvillelser i verldsstaden, med den trivialt skrifna fortsättningen Le nouveau Paris (6 bd, 1797--1800; ny uppl. 1862). M:s Néologie (2 bd, 1801) är ett försvar för hans nyheter i språkligt afseende. Af hans dramer med rörande ämnen ur hvardagslifvet gjorde L'habitant de la Guadeloupe (»Vestindiefararen eller dygdens belöning», 1791) och Le déserteur (»Öfverlöparen», 1793) m. fl. mycken lycka. Hans »Théâtre» utgafs i 4 bd 1778--84.
Mercier [-sie], Charles, engelsk målare, f. 1834, kapten vid ett engelskt infanteriregemente 1862, har målat en mängd högt värderade porträtt af framstående landsmän, såsom lorderna Napier, Derby och Mayo, general Lindsay och hertigen af Edinburgh samt hela
Källa: Project Runeberg · ·
