Messalina

Messalina, Valeria, romersk kejsarinna. Vid 15 års ålder blef den sköna och förföriska qvinnan förmäld med Claudius, som ett par år derefter (år 41) uppsteg på tronen. Hon beherskade helt och hållet sin svage man och styrde sålunda i förening med de mäktige frigifne Polybius och Narcissus, hvilka ock voro hennes älskare. I historien har M:s namn blifvit beteckningen för den fräckaste och råaste liderlighet. Möjligt är, att hatet i någon mån vanställt hennes bild, ty hennes historia har måhända tagit färg af hennes slutligen segrande medtäflerska Agrippinas beskyllningar, men i det hela synes hennes karakter rätt träffad. M. var nämligen en lidelsefull natur med den mest utpräglade njutningslust; man har också velat påstå, att hennes sinlighet var så godt som en sjukdom. Sin man tjusade och dårade hon. Han hade ingen aning om hennes skamligt utsväfvande lefnadssätt, hvilket för öfrigt hela Rom kände. I sjelfva verket skydde hon ej häller något medel att hålla sina laster hemliga för honom och aflägsna eller rödja ur vägen allt, som kunde skada henne. Slutligen gick hon så långt i vanvett, att hon under Claudius' frånvaro i Ostia firade bröllop i Rom med sin älskare, den vackre och förnäme Cajus Silius (år 48). Huruvida afsigten var att störta Claudius och upphöja Silius till kejsare må lemnas derhän; hela saken förefaller nästan som en gåta. Utgången blef olycksbringande för henne. Claudius återvände till Rom, midt under bröllopsfestens bacchantiska orgier, och de frigifne, särskildt Narcissus, som tilläfventyrs insåg, att M. i längden ej kunde bibehålla sin ställning, utverkade, att hon blef afdagatagen, innan hon skulle få tillfälle att personligen sammanträffa med Claudius och beveka hans hjerta. M. hade med Claudius sonen Britannicus (se denne). R. Tdh.