Messalianer

Messalianer l. massalianer. 1. Ett föga betydande, icke-kristet religionssamfund i Mindre Asien, bildadt i 4:de årh. e. Kr. Dettas anhängare kallades äfven eucheter l. euchiter (bedjande) och euphemiter (lofsjungande). De antogo tillvaron af flere gudar, men egnade sin dyrkan endast åt en såsom den allsmäktige guden. I deras läror blandades persisk-manicheistisk dualism med gammaltestamentliga och hellenistiska element. -- 2. Kringströfvande och af almosor lefvande munkskaror från 4:de årh:s senare hälft, i verkligheten de första tiggaremunkarna. De hängåfvo sig åt mysticism, fattade det apostoliska ordet »bedjen utan återvändo» bokstafligt och ansågo sig endast genom sådant bedjande frälsta från demonernas välde, som hvarje menniska eljes vore underkastad. Kyrkans nådemedel voro i deras ögon obehöfliga. Deremot höllo de mycket på syner och drömmar. Med anledning af sina dansar till triumf öfver demonerna fingo de namnet choreuter (dansare). De kallades ock euchiter, entusiaster m. m.