Metamorfos

Metamorfos (Grek. metamorfosis), omdaning, omgestaltning, förvandling. -- 1. I den antika mytologien betecknar ordet menniskors genom gudarna verkade förvandling till djur, träd, stenar, stjernor, källor o. s. v. Dylika myter behandlades med förkärlek af den alexandrinska tidens skriftställare och af Ovidius i hans berömda diktverk »Metamorphoses». -- 2. Inom zoologien betecknar metamorfos den förändring eller omgestaltning i såväl yttre form som inre byggnad, hvilken vissa djurgrupper, t. ex. groddjur och insekter, genomgå under sin utveckling. Man skiljer emellan fullständig och ofullständig metamorfos. I den förra äro de särskilda utvecklingsskedena så fullständigt olika hvarandra, att man icke utan att följa utvecklingens gång kan igenkänna dem såsom varande en och samma djurarts olika former af utveckling. I den ofullständiga metamorfosen deremot är olikheten icke så fullständig, oftast blott beroende på ett eller flere organs ofullkomliga utveckling under de lägre skedena, hvilkas utseende sålunda icke så mycket afviker från det fullt utbildade djurets. Inom insekternas klass lemna flere ordningar, t. ex. skalbaggar, fjärilar och flugor, exempel på fullständig metamorfos, i det den vanligen med många fötter försedda, masklika, vinglösa, glupskt ätande larven är alldeles olik den fot- och vinglösa, nästan orörliga, i ett fast skal och ofta i en kokong inneslutna, intet förtärande puppan, ur hvilken i sinom tid, stundom efter årslång hvila, den fullt utbildade insekten (imago) utkommer, försedd med 2 eller 1 par vingar och 3 par fötter samt kroppen i allt öfrigt alldeles olik puppan och larven. -- Ofullständig metamorfos finner man hos rätvingar och sländor. Hos de förra (»gräshopporna») äro de olika utvecklingsskedena icke så skarpt begränsade, utan öfvergå småningom i hvarandra; och under puppstadiet är djuret i rörelse och tager till sig föda, men skiljer sig från det fullständigt utvecklade skedet derigenom att fortplantningsorganen och vingarna icke äro färdigbildade. -- 3. Inom botaniken menas med metamorfos ett »grundorgans» omgestaltning, för att det må blifva tjenligt till någon viss bestämd förrättnings utförande. En sådan metamorfos framträder så att säga mest handgripligt eller tydligt i bladets olika utvecklingsformer såsom hjertblad, örtblad, skärmblad, foderblad, kronblad, ståndareblad och fruktblad, hvilka alla hafva hvar sina särskilda biologiska, eller för växtens lif nödvändiga, förrättningar att utföra. Det var Göthe, som först framställde läran om växternas bladmetamorfos. Man kan äfven säga, att de särskilda växtcellerna undergå metamorfoser eller omgestaltningar till nya former, till kärl o. dyl. i och för olika ändamål. -- 4. Geol. Se Metamorfism. 2. 3. O. T. S.