Methodius, missionär bland de slaviska folken, född i Tessalonika i förra hälften af 800-talet, utöfvade i trogen förening med sin broder Konstantin (Cyrillus) en framgångsrik verksamhet för kristendomens utbredande bland bulgarer och mährer (se derom Cyrillus). Efter Cyrillus' död (869) utnämndes M. af påfven Hadrianus II till ärkebiskop i det pannoniska stiftet (Mähren och en del af Ungern). Den lära, som han på folkets eget språk förkunnade, spreds i allt vidare kretsar bland slaverna, och hans lärjungar framträngde till Schlesien och Polen. De senare åren af M:s lefnad fördystrades genom stämplingar från de tysksinnade fienderna till den slaviska liturgien, hvilka på sin sida vunno hertig Svatopluk af Mähren. Genom påfven Johannes VIII:s död (882) förlorade M. sitt stöd och nödgades då skydda sig genom utfärdandet af bannlysning och interdikt. Enligt den allmännast godkända sägnen afled han 885. Kort derefter förjagades hans anhängare ur Mähren, men funno en varaktig tillflykt i Bulgarien.
Nordisk familjebok · första upplagan
Methodius
Ämne: Munkordnar och ordensgrundare · Påvar, biskopar, helgon och kyrkliga personer
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 10 (1886), sp. 1474 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗