Midas

Midas, son af Gordios, sagokonung öfver brigerna (brygerna) i Macedonien, hvilka sägas, hafva derifrån utvandrat till Mindre Asien, der de erhöllo namnet fryger, hvadan äfven sagan om M. är fäst vid både Macedonien och Frygien (se d. o.). Han berättas hafva varit redan från barndomen på ett underbart sätt välsignad med rikedomens håfvor. En gång skall han hafva lyckats fånga Silenos, guden Dionysos' lärare och följesven, hvilken han dock väl behandlade och efter kort tid lösgaf. Till belöning derför fick han af guden utbedja sig en nåd och anhöll då, att allt hvad han vidrörde måtte förbytas i guld. Men då detta blef fallet äfven med den mat han ville förtära, skyndade M. att anropa guden om befrielse från den olycksbringande gåfvan. Han fick då befallning att bada i floden Paktolos' källa, hvilken från den stunden afsatte guldhaltig sand. Hela denna i olika former förekommande saga tyder på ett nära samband emellan M. och Dionysos. Sannolikt var M. likasom Marsyas (se d. o.) ursprungligen en till Dionysos' följe hörande satyr, och de åsneöron, hvarmed han säges hafva varit utrustad, torde i sjelfva verket hafva varit de för satyrerna utmärkande bocköronen. Detta attribut har i sin ordning gifvit upphof eller åtminstone en anknytningspunkt åt andra sagor, genom hvilka M. göres till representant för den med Dionysoskulten nära förbundna flöjtmusiken gent emot det apolliniska kitharaspelet. Sagan förtäljer nämligen, att vid en musikalisk täflan mellan Pan och Apollon M. ensam bland alla prisdomarna gaf företrädet åt den förres flöjtspel och derför af Apollon straffades med åsneöron, hvilka han sedan förgäfves sökte dölja under sin frygiska hufvudbonad. I det attiska satyrdramat var M. en ofta förekommande gestalt. A. M. A.