Sida 771
Michelianer ...
»Maryla», gjorde på M. ett lifligt intryck. Hans kärlek besvarades, men den stolte magnaten ville icke höra talas om en fattig literatör som måg. I Schweiz sammanträffade M. 1830 åter med familjen Ankwicz, och under följande vinter umgicks han i Rom i grefvens hus som förut. Under tiden utbröt polska insurrektionen, och dess utbrott följdes snart af förkrossande olyckor, som djupt verkade på M:s mottagliga sinne. Den fromma Henriettes böner för hans omvändelse blefvo hörda. Redan förut religiöst anlagd, blef M. nu mystiker. Men för stolt att tigga om den älskades hand, lemnade han i April 1831 plötsligt Rom. Med M:s afresa derifrån börjar ett nytt skede i hans lif, fullt af umbäranden. Verldsmannen försvinner och lemnar rum för den patriotiske och religiöse svärmaren, emigrationens apostel. M. hade aldrig haft sinne för det nyktra förståndets arbete. I historien sätter han intuitionen framför forskningen. I politiken tager han ingen hänsyn till de gifna faktorerna, han glömmer nödvändighetens hårda lag. Entusiast för allt skönt och stort, ser han inga hinder för sina idéers förverkligande. M. tog ingen praktisk del i den polska resningen, men fosterlandets olyckor grepo honom. Han identifierade sig med Polens förlorade sak och blef så den egentlige talmannen för emigranternas förhoppningar, för den politik i molnen, hvilken efter M:s död skulle draga än mer förderf öfver hans folk. Från Rom begaf han sig först till Posen i afsigt att aktivt deltaga i insurrektionen, sedan till Dresden. Der skapades 3:dje delen af »Dziady», ett fantastiskt drama, i hvilket lefvande personer, andar och t. o. m. Gud uppträda. M. kräfver räkenskap för skapelsens ofullkomlighet; hans dikt påminner om Job, om Aischylos' »Promethevs», men framförallt om Byrons »Manfred» och »Kain». Samtidigt med 3:dje delen af »Dziady» skref han Pan Taddeusz (Herr Taddeus) i 12 sånger, en dikt, som af kritiken likstälts med Iliaden och är det mest mogna alstret af M:s snille. Författaren skildrar deri med glödande fosterlandskärlek sitt folks inre och yttre lif. Motivet är fiendskapen emellan ryssar och polacker; personerna äro tecknade efter naturen och författarens personliga minnen. Händelsen är förlagd till 1812. Dikten har haft ett betydande (och olycksdigert) inflytande på det polska tänkesättet. -- Fr. o. m. 1832 var M. bosatt i Paris och lefde der i armod. Den poetiska skaparekraften framträdde alltmera sällan; han gick med sitt lifs hela sträfvan upp i de polska politiska, sociala och religiösa idealen. Redan 1832 började han direkt göra propaganda med sina på flere språk öfversatta Ksiegi narodu polskiego i pilgrzymstwa polskiego (Polska folkets och pilgrimernas böcker; på prosa i biblisk stil). 1834 deltog han i stiftandet af ett polskt religiöst sällskap: »De förenade bröderna». Samma år gifte han sig med Celina Szymanowski, men äktenskapet blef föga lyckligt. Ett på franska skrifvet drama, Les confédérés de Bar, lyckades han ej få uppfördt. Hans yttre vilkor togo en bättre vändning, då han 1839 blef professor i latinsk literatur i Lausanne. Redan följande år kallades han till professor i slavisk literatur vid Collége de France, och hans vänner väntade sig mycket af hans verksamhet på denna framstående plats. Men lärareåliggandena passade föga för hans lynne. Småningom förlorade han sig alltmer i mysticism, började tala om politik och religion i st. f. om literatur och förlorade 1844 sin befattning. Han slöt sig till den polske svärmaren Towianski, men bröt senare med honom. En af M. uppsatt tidning, »Tribune des peuples», förbjöds. Till lön för de tjenster han gjort Napoleon fick M. en liten syssla (bibliotekarietjensten vid arsenalen). Slutligen sändes, han vid Krimkrigets utbrott i en hemlig mission till Konstantinopel. Der afled han d. 28 Nov. 1855. Han är begrafven på Montmorency-kyrkogården vid Paris. -- M:s skrifter (Dziela) äro senast utgifna (i 6 delar) i Paris och Lemberg 1880 (i stereot.-uppl. Lemb. 1885), hans Cours de littérature slave (4 delar, de två senare i historiskt afseende af föga värde) i Paris 1849 (äfven på polska och tyska), Korespondencya (4 d.) i Paris 1880--84 och Mélanges posthumes (1--2 utg. af hans son Lad. M.) i Paris 1872--79. Åtskilliga af M:s arbeten ära öfversatta till tyska, franska, ryska och tjechiska. På tyska finnas hans ballader, romanser och sonetter samt »Konrad Wallenrode» och »Pan Taddeusz». Lll.
Micrander, Julius, superintendent i Hernösand, f. 1640 i Bro prestgård i Upland, blef filos. magister i Upsala 1668, besökte derefter utländska universitet samt utnämndes 1676 till extra ord. och 1678 till ord. professor i grekiska vid Upsala universitet. Han blef 1685 teol. professor och 1688 derjämte pastor i Vaksala. 1689 deltog han i den komité af verldsliga och andliga ledamöter, som K. M:t tillsatt för att afgifva yttrande angående den cartesianska filosofien, hvarom då en liflig strid rådde mellan filosofer och teologer. 1691--93 biträdde M. vid revisionen af den svedbergska psalmboken. Sedan han 1693 blifvit teol. doktor, befordrades han 1694 till superintendent i Hernösand. M. dog 1702. K. H.
Micraster, paleont., fossilt slägte af spatangidernas familj bland sjöborrarna (Echiniderna). Formen är hjertlik; ambulacra äro bladformiga, nedsänkta på öfre sidan. Flere arter af detta slägte förekomma i kritsystemets yngre underafdelningar. I Sverige äro i Ystadsområdet funna M. glyphus Schl. och M. Idae Cotteau. B. L-n.
Micrococcus. Se Jäsning, sp. 1524, och Mikrober.
Microlepidoptera, zool., en gemensam benämning på de fjärilar, som hafva relativt små vingar (af Grek. mikros, liten, lepis, fjäll, och pteron, vinge). De omfatta grupperna Tortricina (vecklarefjärilar), Tineina (malfjärilar), Micropterygina, Pterophorina och Alucitina. Benämningarna »macrolepidoptera» och »microlepidoptera» äro emellertid tämligen godtyckliga. O. T. S.
Midas, son af Gordios, sagokonung öfver brigerna (brygerna) i Macedonien, hvilka sägas, hafva derifrån utvandrat till Mindre Asien, der
Källa: Project Runeberg ·
