Sida 772
Michelianer ...
de erhöllo namnet fryger, hvadan äfven sagan om M. är fäst vid både Macedonien och Frygien (se d. o.). Han berättas hafva varit redan från barndomen på ett underbart sätt välsignad med rikedomens håfvor. En gång skall han hafva lyckats fånga Silenos, guden Dionysos' lärare och följesven, hvilken han dock väl behandlade och efter kort tid lösgaf. Till belöning derför fick han af guden utbedja sig en nåd och anhöll då, att allt hvad han vidrörde måtte förbytas i guld. Men då detta blef fallet äfven med den mat han ville förtära, skyndade M. att anropa guden om befrielse från den olycksbringande gåfvan. Han fick då befallning att bada i floden Paktolos' källa, hvilken från den stunden afsatte guldhaltig sand. Hela denna i olika former förekommande saga tyder på ett nära samband emellan M. och Dionysos. Sannolikt var M. likasom Marsyas (se d. o.) ursprungligen en till Dionysos' följe hörande satyr, och de åsneöron, hvarmed han säges hafva varit utrustad, torde i sjelfva verket hafva varit de för satyrerna utmärkande bocköronen. Detta attribut har i sin ordning gifvit upphof eller åtminstone en anknytningspunkt åt andra sagor, genom hvilka M. göres till representant för den med Dionysoskulten nära förbundna flöjtmusiken gent emot det apolliniska kitharaspelet. Sagan förtäljer nämligen, att vid en musikalisk täflan mellan Pan och Apollon M. ensam bland alla prisdomarna gaf företrädet åt den förres flöjtspel och derför af Apollon straffades med åsneöron, hvilka han sedan förgäfves sökte dölja under sin frygiska hufvudbonad. I det attiska satyrdramat var M. en ofta förekommande gestalt. A. M. A.
Midas-apslägtet, Midas, zool., hör till familjen kloapor (Arctopitheci) inom de fyrhändtas ordning (Quadrumana) och däggdjurens klass. I underkäken stå framtänderna i en rak linie, och hörntänderna äro starkare utvecklade. Hårpenslar på öronen saknas, likaledes ringar på svansen. Dithörande arter bebo Guyana och Brasilien, förekomma såväl i skogstrakter som på buskbevuxna slätter, äro ingenstädes allmänna och lefva i små sällskap eller ensamma. Rödsvansade midas-apan, M. Oedipus, blir 14--15 cm. lång utom svansen. C. R. S.
Middag, astron., det tidsmoment, då solen befinner sig i eller passerar meridianen. Man skiljer emellan sann middag och medeltidsmiddag, af hvilka den förra inträffar, när solen sjelf, den senare när den s. k. medelsolen (se d. o.) är i meridianen. Medeltidsmiddagen är således det ögonblick, då klockan säges vara 12 (rättare 0) på middagen. E. J.
Middagsarbete. Se Bestick, sjöv.
Middagshöjd, astron., solens höjd i meridianen, eller vid »sann middag». Se Meridianhöjd och Middag.
Middagslinie. Se Meridian.
Middagsrapport. Se Bestick, sjöv.
Middagsräkning. Se Bestick, sjöv.
Middelboe [-bo], Bernhardt, dansk målare, f. i Ribe 1850, vann 1877 den neuhausenska belöningen med sin tafla Scen ur Ewalds lif (presten uppläser bönen för den döende skalden). Sedermera har M. varit verksam i synnerhet såsom porträttmålare. Ph. W.
Middelburg, hufvudstad i nederländska prov. Zeeland, midt på ön Walcheren, genom jernväg och en bred kanal förenad med Vlissingen. Omkr. 16,000 innev. Staden är prydligt byggd och har många vackra byggnader, bland hvilka särskildt må nämnas det af Karl den djerfve i sengotisk stil uppförda rådhuset, med 25 statyer af grefvar och grefvinnor af Holland och Zeeland, samt den nya Peterskyrkan, med monument öfver de båda sjöhjeltarna, bröderna Cornelis och Jan Evertsen. Hufvudnäringen är handel, som ännu är ganska liflig, ehuru den transmarina handeln är betydligt mindre omfattande än förr.
Middeldorph, Albrecht Theodor, tysk kirurg, f. 1824, blef 1846 medicine doktor samt 1854 e. o. och 1856 ord. professor i kirurgi och oftalmiatrik i sin födelsestad, Breslau. Hans största vetenskapliga berömmelse är införandet af galvano-kaustiken inom kirurgien. Han hade visserligen i detta afseende en föregångare i finnen G. S. Crusell, men det var egentligen genom M:s undersökningar, som denna operationsmetod vann insteg. Sin första galvano-kaustiska operation på menniska utförde han i slutet af Mars 1853. Han meddelade resultaten af sina hithörande arbeten i Die galvano-kaustik, ein beitrag zur operativen medicin (1854), för hvilket verk han af vetenskapsakademien i Paris 1856 erhöll montyonska priset. Bland M:s öfriga vetenskapliga arbeten må nämnas Beiträge zur lehre von den knochenbrüchen (1853) och Abrégé de la galvanocaustie (1867). Död i Breslau 1868. R. T-dt.
Middelfart, dansk stad på Fyen, vid smalaste delen af Lilla Belt, omkr. 750 m. från Snoghöj i Nörrejylland. 2,345 innev. (1880). Hufvudnäringar äro handel, sjöfart, fiske och marsvinsfångst. Handelsflottan uppgick 1884 till 27 fartyg med 446 tons drägtighet. M. ligger vid den fyenska jernvägen, hvilken fortsätter till det 4,5 km. nordligare belägna Strib, som medelst ångfärja har förbindelse med Fredericia i Jylland. I närheten ligger herregården Hindsgavl. Vid M. anlägges f. n. en vårdanstalt för sinnessjuka. -- M. nämnes första gången år 1231. Det förstördes 1287 af konungamördarna och var under den följande tiden flere gånger mötesplats för de stridande furstarna. E. Ebg.
Middelgrunden, grund i Öresund, emellan Amager och Saltholmen, 5,6 km. långt och 1,8 km. bredt, delar inloppet till Köpenhamn i tvänne segelleder, af hvilka den vestra kallas Kongedybet och den östra Holländerdybet. E. Ebg.
Middelthun, Julius Olavus, norsk bildhuggare, föddes d. 3 Juli 1820 i Kongsberg, der fadern var myntgravör. M. utbildade sig äfvenledes till gravör och reste 1840 till Köpenhamn för att studera vid dervarande konstakademi. Först 1851 beslöt han att helt och hållet egna sig åt bildhuggarekonsten. Han begaf sig då till Rom och började der arbeta på Molins atelier. 1859 bosatte han sig i
Källa: Project Runeberg ·
