Midian

Midian, ett i Gamla test. ofta nämndt land, ligger i nordvestra Arabien utmed Röda hafvet, mellan Akabaviken i n. och Wadi el Hams i s. med obestämd gräns i ö. Innevånarna, midianiterna, voro ett semitiskt folk, enl. 1 Moseb. 25: 2 afkomlingar af Abraham. Till deras prest flydde Mose från Egypten och gifte sig med en af hans döttrar. Under domaretiden förenade midianiterna sig med andra öckenfolk samt gjorde ofta infall i Palestina, tills de besegrades af Gideon. Derefter försvinna de ur historien. De omtalas äfven såsom drifvande karavanhandel (1 Moseb. 37: 28; Es. 60: 6). Efter romerska rikets undergång var M. liksom försvunnet. Det har återupptäckts först i våra dagar af R. Burton, som på uppdrag af vicekonungen i Egypten besökte landet 1877--78. Landet, som nu endast genomströfvas af rofgiriga beduiner, var fordom berömdt for sina malmer och ädelstenar och är ännu rikt på svafvel, salt, silfver, koppar och särskildt turkoser. Öfverallt synas spår af forntida bergsbruk. Ruinerna af Sjuwak (Ptolemaios' Suka) med stora katakomber, aqvedukter m. m. upptaga en stor plats. I Wadi el Hams ligga ännu ruiner af ett i renaste grekiska stil uppfördt tempel. Landets hamnar äro Siba och El Wedsj.