Midljud,språkv., kallas de språkljud, som befinna sig inuti ordet. Med hänsyn till verkningen af vissa ljudlagar skiljer man nämligen mellan uddljud, midljud och utljud. Så behandlas t. ex. i svenska urspr. k (äldre Germ. ch) olika alltefter sin plats i ordet: jämför t. ex. Sv. horn, natt, å med Lat. cornu, noc-s (nox), aqua. Lll.