Mika

Mika (Hebr. Micha, »hvem är som Jehova?»). 1. M.. Jimlas son, profet i Israels rike under konung Ahab (918--897 f. Kr.). Då denne i förbund med konung Josafat i Juda ämnade bekriga Benhadad i Syrien, rådfrågade han M., som i motsats till de falske profeterna, hvilka förutsagt idel framgång, förkunnade härens nederlag och Ahabs död. M. blef af Ahab kastad i fängelse, men hans profetia gick i fullbordan (1 Kon. 22: 8 o. f.). -- 2. M. från Moreset i närheten af Gat, s. v. från Jerusalem, var en af de s. k. 12 mindre profeterna i Gamla test. och utöfvade sin profetiska verksamhet i Juda rike under konungarna Jotam, Ahas och Hiskia samt var således samtidig med profeten Esaias (senare hälften af 8:de årh. f. Kr.). Innehållet af M:s profetia utgöres af strafftal till Israels och Juda rike för det rådande sedeförderfvet, som visade sig i afgudatjenst, i de makthavandes girighet och orättrådighet samt i förtröstan på smickrande lögnprofeter, hvarför också Samaria och Jerusalem skulle förstöras och folket bortföras till Babel. Bredvid dessa hotelser gå dock äfven ljufliga förutsägelser om »församlandet af det haltande och sammanhemtandet af det fördrifna» samt återupprättandet af ett evigt konungadöme genom honom, som skulle härstamma från Davids stad (Messias). M:s språk är klassiskt rent, och i framställningssättet intager han en plats mellan Hosea och Esaias. K. H.