Mimesis

Mimesis, Grek., efterhärmning, efterbildning. -- Redan Platon och Aristoteles bestämde konsten såsom en »mimesis» af verkligheten, ty konsten skall tala till menniskans fantasi, och fantasien kan aldrig skapa sitt innehåll, endast på sitt sätt omdana det i verkligheten gifna. Efterbildningen kan ej vara i alla afseenden trogen, ty då upphör konsten att vara konst och blir en framställning af eller beskrifning på verkligheten. Men efterbildningen kan vara mer eller mindre trogen, bl. a. beroende på det mer eller mindre speciella syfte, i hvilket konstnären vill tala till fantasien. Och i den mån efterbildningen är trogen, säges konsten vara realistisk, i den mån den är från förebilden afvikande (idealiserad), säges konsten vara idealistisk. Afvikelsen från förebilden kan i en realistisk konstprodukt inskränka sig till att skarpare än i verkligheten sker framhålla vissa för henne karakteristiska drag, som för tillfället intressera. I en idealistisk konstprodukt kan den sträcka sig ända derhän att konstverket förlorar sig i det fantastiska och orimliga. -- Mimetisk, efterhärmande, som går ut på att genom efterbildning framställa. L. H. Å.