Minoriter

Minoriter (Lat. Minores fratres, »de mindre l. ringare bröderna») kallade sig af ödmjukhet medlemmarna af franciskan-orden, som äfven benämndes den serafiska orden, sedan man börjat kalla ordensstiftaren, Frans af Assisi, »den serafiske fadren». För att inom orden bibehålla den ursprungliga strängheten bildades en mängd föreningar, af hvilka följande äro de vigtigaste. I Italien stiftade Celestin-eremiternas orden (ej att förvexla med »Celestinorden», se d. o.), som upphäfdes af Bonifacius VIII 1302, hvilket blef en af anledningarna till bildandet af den mot kyrkan fientliga riktning, som fick sitt uttryck i Fraticellerna (se dessa), vidare Soccolanti (Fr. cordeliers), »sandalbärare», äfven kallade Observantiner, som gåfvo sitt namn åt hela den strängare riktningen (stiftaren var Paolucci från Foligno, 1368). I Spanien uppstodo Barfotamunkarnas kongregation, hvars medlemmar i början också kallades Evangeliibröder (1496), och Alcantarinernas förening (uppkallad efter Petrus af Alcantara, 1540), den strängaste af alla föreningarna. I Frankrike framträdde de på grund af sitt indragna lefnadssätt s. k. Recollets (1592). Äfven inom ordens qvinliga afdelning, Klarissinnornas orden, bildades flere mer och mindre stränga riktningar, såsom Damianistinnor (efter kyrkan S:t Damian), Urbanistinnor (efter Urban IV) och Coleterinnor (efter Coleta från Corbie). -- Kapucinerna och Minimerna härstammade ock från Minoriterna, men erhöllo en sjelfständig ställning. Se i öfrigt Franciskan-orden 1. K. H.