Minörspindlar, Territelariae (af Lat. terra, jord, och tela, väf), zool., benämnes den fjerde af de sju ordningar, i hvilka spindlarnas klass indelas af Thorell. De skiljas från andra spindlar derigenom att deras mandibler hafva en nedåtvänd ställning och röras vertikalt parallelt mot hvarandra. Med endast få undantag utmärkes denna spindelordning äfven genom 4 små blåsor af blekare färg än omgifningen, belägna å undersidan af abdomen nära dess bas, hvilka angifva platsen för 4 luftsäckar. Alla andra spindlar hafva nästan utan undantag endast 2 sådana blåsor. De till denna ordning hörande spindelarterna träffas nästan uteslutande i varmare luftstreck. Till Europas Medelhafstrakter höra mer än 40 arter, fördelade på 12 slägten. Af dessa äro slägtena Cteniza och Nemesia bekanta för de märkvärdiga cylindriska, tunnellika bon af många cm. längd, hvilka honorna utgräfva i lerbankar, vägkanter, dikesbranter o. s. v. Dessa bon beklädas inuti med en väfnad, tät, fast och glänsande som hvitt siden, och deras mynning tillslutes med ett lock, rörligt liksom på gångjern. Locken, hvilka kunna af spindeln efter behag öppnas och stängas, äro byggda enligt två olika typer. Det ena slaget består af silkeslik väfnad, som sammanhåller partiklar af lera eller af den jord, hvari boet är utgräfdt, och hvarigenom yttre ytan af locket fullkomligt liknar den mark, som omgifver boet, hvilket således, då locket är stängdt, svårligen kan upptäckas ens af ett vant öga. Detta slags lock eller »dörrar» hafva en snedskuren kant eller fals, vidare utåt, som fullkomligt passar in i den på motsvarande vis snedskuret vidgade yttersta mynningen af boets tunnelgång. Det andra slaget af lock eller dörrar består endast af silkesväf och faller platt öfver mynningen af boet. Sjelfva tunneln anlägges af olika arter på olika sätt. Man kan särskilja följande typer af lock och
tunnelar. Fig. 1) enkel tunnel med lock af jord och silkesväfnad; 2) enkel tunnel med lock af endast silkesväf, hvilket slags lock tillhör alla följande typer; 3) tunnel med en uppstigande sidogren; 4) enkel tunnel med yttre dörr och ett stycke nedom mynningen en inre dörr eller »fallucka»; 5) tunneln försedd med en sidogren samt yttre och inre falldörr; 6) nästan lika med n:o 5, men ytterdörren sitter öfver liksom en sidogren af tunneln; 7) tunneln består af 2 på ett ställe förenade rör, ett längre och ett kortare, till hvilket senare ytterdörren hör, och hvilket kan afstängas med en långsträckt falldörr från det längre röret. Härtill kan räknas såsom en 8:de typ det näste, som slägtet Atypus till en del gräfver ned i jorden och sedan fortsätter ofvan jord antingen såsom en utmed marken liggande rörformig säck af silkesväf eller ock såsom en invid grässtrån och dylikt upprätt fäst trattformig förlängning af jordtunnelns silkesbeklädnad. De olika formerna af minörspindlarnas bon uppenbara olika grad af förtänksamhet hos dessa djur med afseende på anordningarna för att skydda sig mot fiender, såsom tusenfotingar och dylika nattdjur, som kunna vilja intränga i minörspindelns tunnelar för att röfva ägg eller ungar. Genom de inre falldörrarna kan vägen till boets innersta stängas för den inträngande fienden, som i de greniga tunnelarna ledes in i den tomma gången, der ägg eller ungar icke finnas, och hvarifrån röfvaren sålunda återvänder utan byte. -- Minörspindlarna äro nattdjur, som under dagen hålla sig innestängda i sina väl dolda bon. Under nattens mörker gläntar honan på dörren och går ut på rof, om hon finner omgifningen trygg, samt emottager besök af hannen. Det uppgifves emellertid, att hannen efter ett sådant besök endast genom en ögonblicklig flykt kan rädda sig från att dödas af honan. Detta förklarar måhända, hvarför man af flere arter ännu icke lyckats finna annat än honor. I Kalifornien, inre Afrika och Australien samt andra varma land finnas arter af minörspindlar, hvilka äro betydligt större än de i södra Europa förekommande. Rörande dessa märkvärdiga spindlar se bl. a. T. Moggridge »Harvesting ants and trapdoor spiders» (1873; supplement, 1874) och O. M. Reuter: »De lägre djurens själslif» (n:o 34 af »Ur vår tids forskning», 1886). O. T. S.
