Mitskal. 1. En i orienten gängse vigt för perlor o. d., hvilken vexlar mellan 4,5 och 4,8 gr. -- 2. Ett marokkanskt räknemynt, som motsvarar 1 kr. 7 öre.
1. Mittag, Lorens Gustaf, prest, f. i Stockholm d. 20 Nov. 1785, blef 1802 student i Upsala, 1809 filos. magister och 1814 teol. kandidat samt utnämndes 1826 till kyrkoherde i Häggeby i Upland, hvarifrån han 1837 befordrades till Fogelås pastorat, med Hjo stadsoch landsförsamling. 1832 hade M. erhållit prost-titel. 1844 utnämndes han till teol. doktor och blef 1851 kontraktsprost. Död d. 3 Apr. 1857. M. var ledamot af presteståndet vid 1834--35 års riksdag och sedan 1834 af kyrkolagskomitén. Enligt dess uppdrag utgaf han 1843--45 en mycket förtjenstfullt redigerad edition af 1686 års kyrkolag jämte en fullständig samling af stadganden, genom hvilka kyrkolagen blifvit i någon mån upphäfd, ändrad eller tillökad, samt af K. M:t utfärdade reglementen angående kyrkoväsendet. Det hela, vanligen kalladt »Mittagska kyrkolagen», åtföljes af ett vidlyftigt register.
2. Mittag-Leffler, Magnus Gustaf, matematiker, den föregåendes dotterson, son af J. O. Leffler (se Leffler 1), född i Stockholm d. 16 Mars 1846, blef student i Upsala 1865 och filosofie doktor 1872 samt kallades till docent i matematik s. å. Sedan han 1873--76 såsom »bysantinsk stipendiat» företagit en treårig vetenskaplig resa till Tyskland och Frankrike, utnämndes han 1877 till professor i matematik vid Helsingfors' universitet, men återvände 1881 till Sverige såsom Stockholms högskolas förste ordinarie professor i matematik. 1885--86 var han högskolans rektor. Han är ledamot af Vetenskapssocieteten i Helsingfors (1878), Vetenskapsakad. (1883), Vetenskapssoc. i Upsala (1886), Videnskabsselskabet i Kristiania (s. å.) m. fl. utländska vetenskapliga samfund. -- Såsom vetenskaplig författare har M. nästan uteslutande behandlat funktionsteorien och dermed sammanhängande delar af teorien för differentialekvationers integration. Weierstrass hade, i sammanhang med sina grundläggande undersökningar inom funktionsteorien, uppställt och (1875) löst problemet att analytiskt representera en funktion af rationel karakter, hvars nolloch oändlighetspunkter blifvit godtyckligt valda (dock så, att inom ändligt område blott ett ändligt antal sådana punkter få finnas). M. L. modifierade hufvudproblemets formulering derhän, att i stället för nollpunkternas läge oändlighetspunkternas konstanter antogos gifna, löste (1876) detta problem medelst det s. k. »Mittag-Lefflers teorem» och uppvisade, att det af Weierstrass behandlade problemet var blott ett specialfall deraf. Han utsträckte sedermera efter hand sina undersökningar till funktioner, hvilkas oändlighetspunkter icke allenast icke äro underkastade den ofvan angifna inskränkningen, utan bilda punktmängder af hvilken komplicerad natur som hälst, och lyckades derigenom skapa en teori för entydiga funktioner af en variabel, genom hvilken dessa i viss mån blifvit lika tillgängliga för behandling som de rationella funktionerna. M. L:s undersökningar äro nedlagda i ett stort antal afhandlingar, införda till större delen i »Öfversigt af svenska Vetenskapsakademiens förhandlingar» och i franska vetenskapsakademiens »Comptes rendus». De erhöllo sin afslutning genom den stora afhandlingen Sur la representation analytique des fonctions monogènes uniformes d'une variable indépendante (»Acta mathematica» IV. 1884). -- M. L:s funktionsteoretiska satser hafva gifvit upphof till en ganska rikhaltig literatur, till hvilken flere af samtidens mest framstående vetenskapsmän lemnat bidrag. Så hafva de blifvit kommenterade eller försedda med nya bevis (t. ex. af Hermite, Weierstrass, Schering, Dini, Casorati) och utförligt refererade (t. ex. af Boukrieeff) samt tillämpade på speciella vigtiga funktioner (t. ex. af Hermite och Appell på elliptiska funktioner af 2:dra slaget, af Mellin på gammafunktioner och af M. L. sjelf på dubbelperiodiska funktioner). Vissa af dem hafva äfven blifvit generaliserade (t. ex. af Appell till att gälla om funktioner af flere oberoende variabler, hvilka satisfiera eqvationen [Delta] u = 0). -- Utom de nu nämnda fundamentala undersökningarna har M. äfven med framgång behandlat speciella frågor inom analysen, bl. a. lemnat (i »Acta mathematica» IV, 1884) ett enkelt bevis för det inom funktionsteorien mycket använda »Laurents teorem» utan tillhjelp af satser ur integralkalkylen. Bland hans öfriga skrifter må nämnas: Tvenne följdsatser ur Cauchys teorem om rötter (Vet. Akad:s öfvers. 1874), En metod att komma i analytisk besittning af de elliptiska funktionerna (1876) och Integration af en ny klass af lineära differentialeqvationer af andra ordningen (»Acta Soc. sc. fenniae», XII, 1883). -- Såsom lärare eger M. L. förtjensten att först hafva infört studiet af Weierstrass'ska funktionsteorien både i Finland och i Sverige, der han dels i Upsala 1876--77 höll föreläsningar deröfver, dels såsom professor vid Stockholms högskola kraftigt verkat för att bland den studerande ungdomen utbreda kännedomen derom. Han har derigenom också, både omedelbart och medelbart, bidragit till ett grundligare och mera fruktbringande studium af den rena matematiken i Sverige. Slutligen har M. L. äfven på ett annat sätt arbetat för matematikens utveckling, nämligen genom grundläggandet (1882) af den internationella matematiska tidskriften »Acta mathematica», den första i sitt slag inom Skandinavien. Denna tidskrift, hvars hufvudredaktör han fortfarande är, och af hvilken hittills (Dec. 1886) mer än åtta band utkommit, intager en framstående plats inom den matematiska literaturen, särskildt såsom en representant för den funktionsteoretiska riktningen inom den högre analysen. G. E.