Moltke (egentl. Molteke), gammal dansk adlig ätt, som härstammar från Mecklenburg och omtalas i Danmark redan i slutet af 13:de årh. På 1600-talet hade slägten förlorat sin betydelse, men under 1700-talet kommo från Mecklenburg nya slägtmedlemmar, som vunno både rikedomar och höga ämbeten. Några medlemmar af ätten intogo en ganska betydande social ställning i Sverige under 1300- och 1400-talet. Johan Henneke M. (riksråd 1383, död före 1408) var gift med Karl Ulfssons af Ulfåsa enka, Karin Gysing, och hade med henne två döttrar, af hvilka den ena, Margareta (d. 1413). var gift med drotset Kristiern Nilsson (Vase). En Johan Johansson M. och en Herman Johansson M. omtalas såsom riddare 1449.
1. Moltke, Fikke l. Viggo, försvarade sig 1368 såsom höfvitsman på Vordingborg med stor tapperhet mot hanseaternas trupper. Vid samma tid funnos tvänne medlemmar af slägten, som voro biskopar. Svend M., i Börglum, 1370--96, och Jakob M., i Viborg, 1372--95.
2. Moltke, Adam Gottlob, länsgrefve, statsman, född i Mecklenburg d. 10 Nov. 1709, kom såsom fattig adelsman till Danmark, blef 1722 page vid hofvet och efter Fredrik V:s tronbestigning (1746) öfverhofmarskalk samt 1747 geheimeråd. 1746 fick han derjämte godset Bregentved såsom gåfva af konungen och upphöjdes 1750 till länsgrefve af Bregentved. Under hela Fredrik V:s regering utöfvade M. stort inflytande och var vid sidan af J. H. E. Bernstorff konungens förnämste rådgifvare. 1763 blef M. statsminister, men erhöll afsked 1766, då han motarbetade Karls af Hessen äktenskap med konungens (Kristian VII:s) syster Lovisa. 1768 blef han likväl ordförande i skattedirektionen och landväsenskollegiet, men undanträngdes i Dec. 1770, genom Struensees inflytande. Död d. 25 Sept. 1792. E. Ebg.
3. Moltke, Joakim Godske, länsgrefve, statsman, den föregåendes son, föddes d. 27 Juli 1746. utnämndes 1775 till geheimeråd och förste deputerad i rentekammeret och finanskollegiet samt genomdref 1781 i denna egenskap den vigtiga förordningen om skiftets införande, hvilket hans fader omkr. 20 år förut förberedt. S. å. blef M. statsminister, men aflägsnades från denna plats 1784, vid Guldbergs fall. Han egnade sig derefter åt skötseln af sina gods och ärfde, ehuru yngre son, genom faderns förordnande, 1792 grefskapet Bregentved. 1813 blef M. å nyo statsminister. Död d. 5 Okt. 1818. Likasom sin fader visade M. stort intresse för konst och vetenskap. Bl. a. upprättade han legat, i synnerhet till hjelp åt fattiga studerande, till ett sammanlagdt belopp af 5--6 hundra tusen kronor. E. Ebg.
4. Moltke, Frederik, statsman, brorson till M. 2, född d. 18 Jan. 1754, blef 1781 amtman öfver Bratsbergs amt, 1788 stiftsamtman öfver Kristianssands stift och 1790 öfver Akershus stift. 1795 utnämndes M. till chef för generaltullkammaren och 1799 till president i danska kansliet, men aflägsnades från sistnämnda post 1803 efter en tvist med K. Colbjörnsen och återvände till sin plats i generaltullkammaren. 1808 blef han geheimeråd och 1810 statsminister, men fick afsked 1814. 1815--26 var M. stiftsamtman i Ålborg och derjämte 1811--33 direktör för Öresunds tullkammare. Död d. 4 Juli 1836. M. författade 1810 på franska ett upprop till svenskarna (Aux suédois par un habitant d'Altona) om önskligheten af de tre nordiska rikenas förening genom danske konungens val till svensk tronföljare. Som ämbetsman visade M. stor ifver för frisinnade reformer samt främjade äfven literatur och vetenskap (han var särskildt skalden Joh. Ewalds beskyddare). E. Ebg.
5. Moltke, Otto Joakim, grefve, statsman, broder till M. 3, född d. 11 Juni 1770, blef 1813 president för det slesvig-holsteinska kansliet och 1824 statsminister. Han var ett trofast stöd för danskheten i Slesvig och hyste den öfvertygelsen att Danmark icke kunde vinna lugn, förrän det slesvig-holsteinska ridderskapet blifvit krossadt. Derför tog han afsked, då Kristian VIII (Mars 1842) utnämnde sin svåger prins Fredrik af Augustenborg till ståthållare i Slesvig och Holstein, samt lefde sedermera i tillbakadragenhet på sitt gods Espe, nära staden Skjelskör, och dog der d. 1 Febr. 1853. 6. Moltke, Adam Vilhelm, länsgrefve, statsman, son till M. 3, född d. 25 Aug. 1785, blef 1831 stats- och finansminister samt 1845 president i rentekammeret. Under Mars-tilldragelserna 1848 drog M. sig först tillbaka jämte de öfrige ministrarna, men efterkom slutligen konungens uppmaning att öfvertaga presidiet i den nya ministèren och inleda en nationel, frisinnad styrelse. Ehuru ministèrens medlemmar vexlade, förblef M. i spetsen för densamma till d. 27 Jan. 1852, då helstatstanken å nyo skulle realiseras. Han innehade först (Mars--Nov. 1848) finans- och derefter (till Aug. 1850) utrikesportföljen samt var sedermera endast ministerpresident. 1850--60 var M. landstingsman och 1854--63 kungavald medlem af riksrådet. Död d. 15 Febr. 1864. Grefskapets bönder reste 1859 i Bregentveds park ett minnesmärke öfver honom. -- M:s son Frederik Georg Julius M., f. 1825, död d. 1 Okt. 1875, var under de fyra sista månaderna af sitt lif utrikesminister i Estrups ministèr. Dennes son Frederik M., f. 1854, är f. n. (1887) innehafvare af grefskapet Bregentved.
7. Moltke, Karl (till Nütschau), grefve, statsman, sonsons son till M. 2, föddes i Kiel d. 15 Nov. 1798, tog 1822 juridisk ämbetsexamen vid öfverrätten i Glückstadt, blef 1834 deputerad och 1840 förste deputerad i rentekammeret samt 1846 president i det slesvig-holsteinska kansliet. Han sökte på allt sätt att hejda den upproriska strömning, som uppstått under hans företrädare, grefve J. Reventlow-Criminil, men det var för sent. M:s aflägsnande från styrelsen var derför en af slesvig-holsteinarnas fordringar 1848. Straxt efter Kristian VIII:s död d. 20 Jan. 1848 blef M. minister och erhöll uppdrag att jämte A. S. Örsted och P. G. Bang utarbeta en konstitutionel författning för den tudelade monarkien. Han afgick emellertid i Mars 1848, emedan han icke kunde sluta sig till den nya riktning, som då kom till styret. I Aug. utnämndes han till ordförande för den provisoriska styrelsen i Slesvig och Holstein, men fördrefs af de upproriske, då han ville tillträda sin post. Sommaren 1849 sändes han i diplomatiska ärenden till Wien, och Juli--Okt. 1851 var han minister utan portfölj. Den 27 Jan. 1852--12 Dec. 1854 var M. minister för Slesvig och häfdade med kraft de ändringar, som 1850--51 införts i hertigdömets styrelse. På samma gång han fördömde upproret, betraktade han, som fått en afgjordt tysk bildning samt hyste sympatier för envälde och aristokrati, den friare danska utvecklingen med oblida ögon och gjorde derför ständerordningen alldeles lik den holsteinska, så att församlingen fick en tysk majoritet. M. var en god typ för de s. k. »lojale» slesvigholsteinarna. Juli 1864--65 var han å nyo minister utan portfölj. Död d. 12 April 1866. E. Ebg.
8. Moltke, Karl Frederik, dansk general, brorson till M. 4, född d. 8 Maj 1784, blef kapten 1804 och deltog såsom bataljonschef i fälttåget i Holstein 1813, åtföljde den danska ockupationskåren till Frankrike 1815--18 samt blef 1833 öfverste och 1842 generalmajor. 1849 förde M. en brigad i slagen vid Kolding och Fredericia samt 1850 en division vid Isted. Efter krigets slut blef han generallöjtnant och kommenderande general i Nörrejylland samt qvarstod på denna plats till 1858. Död d., 12 Dec. 1863. -- M:s brorson Ludvig M., f. 1805, d. 1872, gjorde sig känd såsom öfversättare af engelska romaner, bl. a. Dickens' samlade arbeten. E. Ebg.
9. Moltke, Kristoffer Ehrenreich, grefve (af en annan ättelinie än de föregående), f. 1790, d. 1864, var 1811--17 legationssekreterare samt 1832--46 envoyé i Stockholm och 1846--56 i Paris. Af samma slägtgren som denne är den preussiske generalfältmarskalken Hellmuth von M. (se nästa art).