Moltke

Moltke, Hellmuth Karl Bernhard von, grefve, preussisk generalfältmarskalk, föddes i Parchim i Mecklenburg-Schwerin d. 26 Okt. 1800 och är son af danske generallöjtnanten Friedrich Philipp Victor von M. (f. 1768, d. 1845). Han erhöll sin första utbildning i danska landkadettkåren i Köpenhamn och blef dansk officer i Jan. 1818, men lemnade Danmark 1822 och inträdde såsom officer i 8:de preussiska infanteriregementet. Efter att hafva afslutat kursen vid krigsakademien var M. under åren 1828--31 använd vid topografiska arbeten och anställdes 1833, efter befordran till premierlöjtnant, vid generalstaben, hvilken kår han sedan oafbrutet tillhört. 1835 begaf han sig på en resa till Turkiet, tilldrog sig snart sultan Mahmud H:s uppmärksamhet och fick sig ombetrodt att deltaga i arbetet med ombildandet af den turkiska armén. Han inlade om denna stora förtjenster, ledde fästningsbyggnader i Bulgarien och vid Dardanellerna, for 1838 öfver till Mindre Asien och följde turkiska armén under fälttågen mot kurderna (1838) och mot egypterna (1839). Återkommen till Tyskland 1839, användes M. i åtskilliga generalstabsbefattningar, blef major 1842, öfverste 1851 och generalmajor 1856. I Okt. 1857 ställdes han i spetsen för arméns generalstab, hvars chef han ännu (1887) är, samt utnämndes 1859 till generallöjtnant. Planen för fälttåget mot Danmark 1864 uppgjordes af M., som, då prins Fredrik Karl öfvertog befälet öfver de förbundna preussisk-österrikiska arméerna, trädde vid hans sida såsom generalstabschef. Den något djerfva, men snillrikt utkastade planen för fälttåget mot Österrike 1866 var äfvenledes M:s verk, och han fick sjelf leda utförandet af densamma. Kort före 1866 års krig blef han general af infanteriet. Under de närmast efter detta krig följande åren vidtog M. alla åtgärder, som erfordrades för att hastigt uppbåda, samla och efter den redan 1868 uppgjorda fälttågsplanen föra Tysklands förenade stridskrafter i det segerrika kriget mot Frankrike 1870--71. Ledningen af hela kriget var M:s sak. Under kriget med Frankrike erhöll han (1870) greflig värdighet och utnämndes d. 16 Juni 1871, då den segrande armén höll sitt intåg i Berlin, till generalfältmarskalk. Tyst och anspråkslös, utrustad med ett godt hufvud och en skarp, t. o. m. profetisk blick, förenar M. med grundliga kunskaper den beslutsamhet och den kraft i vilja och handling, utan hvilka en stor härförare icke kan tänkas, men hvilka egenskaper förenade just äro egnade att dana en sådan. Såsom chef för generalstaben har han af denna gjort en utmärkt elitkår, och såsom medlem af preussiska »herrenhaus» (sedan 1878) och tyska riksdagen har han genom sina endast vid ytterst vigtiga tillfällen hållna tal vetat att tillgodose krigsmaktens intressen. -- M. har utgifvit Der russisch-türkische feldzug in der europäischen Türkei 1828 und 1829 (1845; 2:dra uppl. 1877), Briefe über zustände und begebenheiten in der Türkei aus den jahren 1835--39 (1841; 3:dje uppl. 1877), Briefe aus Russland (förtroliga bref till hans hustru, indiskret meddelade först i danska tidningen »Dagens Nyheder» och 1877 publicerade i Tyskland), hvarjämte han till stor del skrifvit den af preussiska generalstaben utgifna förträffliga skildringen af Der italienische feldzug von 1859 och haft sin hand med i de storartade generalstabsberättelserna öfver 1864, 1866 och 1870--71 års fälttåg. -- Statyer af M. hafva rests i Parchim (1876) och Köln (1881). Jfr W. Müller: »Generalfeldmarschall Graf M.» (1878). C. O. N.