Mongoliet

Mongoliet (Kin. Mong-ku), kinesiskt lydland, omfattar den del af det stora östasiatiska höglandet, som ligger emellan Sibirien i n., Mandsjuriet i ö., Kina i s. samt Dsungariet (Tian-sjan-pelu) i v., ungefär emellan 37° 30' och 54° n. br. samt 87° 40' och 126° ö. lgd. Arealen beräknas, approximativt, af Behm och Wagner, till 3,377,000 qvkm. Befolkningen, som godtyckligt anslås till 2--4 mill., består af mongoler. Den centrala delen af M. intages af öcknen Gobi, nordvestra delen är öfvervägande ett skogrikt bergland, genomdraget af parallella bergskedjor i riktning från n.v. till s.ö. och tillhörande Norra Ishafvets vattenområde, hvaremot den sydöstra, till Stilla hafvets vattenområde hörande delen, ehuru äfven bergig, utmärkes af stora, öppna dalar, som egna sig för kultur, samt gräsrika betesmarker på bergens sluttningar. Om befolkningen se Mongoler.