Monrad

Monrad, Markus Jakob, norsk filosofisk och estetisk skriftställare, född d. 19 Jan. 1816 i Nöterö pastorat, blef student i Kristiania 1834 och tog 1840 teologisk ämbetsexamen. Han fullföljde derefter sina filosofiska studier, erhöll ett offentligt stipendium och reste 1842 till Berlin, hvarest han åhörde Schellings föreläsningar och vinnlade sig om att tränga in i Hegels logik. Efter någon tids konsthistoriska studier uti Italien och Paris hemkom han 1844 och kallades 1845 till lektor i filosofi vid Kristiania universitet samt blef 1851 professor derstädes. Vid Upsala universitets jubelfest 1877 blef M. hedersdoktor i filos. fakulteten. Såsom filosof är M. väsentligen hegelian, men har sträfvat efter att hålla sig sjelfständig och icke slutit sig till någon af de olika grupper, i hvilka den hegelska skolan delat sig. Såsom författare har han med grundlighet och smakfullt framställningssätt behandlat spörsmål å skilda områden. Framförallt har han i tidningspressen (i synnerhet i »Morgenbladet») deltagit i meningsstriderna. Bland M:s skrifter märkas Studenten (1843), några kortfattade läroböcker i filosofisk propedevtik, psykologi och etik, Om det arvelige kongedömmes betydning (1853), Om de classiske studiers betydning for den höiere almendannelse (1857; »Om de classiska studiernas betydelse för den högre allmänbildningen», 1863), Om det skjönne (1859; 2:dra uppl. 1873), En episode under forhandlingerne mellem tro og viden (1869), Tankeretninger i den nyere tid (1874; öfvers. till tyska), Literaturen og dens dele (1876), Udsigt över den höiere logik (1881) och Kunstretninger (1883). M. har deltagit i stiftandet af åtskilliga samfund för vetenskap, folkupplysning och konst. Ädel och rättfram till sin personlighet, har han på den akademiska ungdomen öfvat ett inflytande så som ingen annan af lärarna vid det norska universitetet. O. A. Ö.