Moritz

Moritz, Karl Philipp, tysk författare, f. i Hameln 1757, genomlefde en äfventyrlig ungdom, tills han 1778 fick anställning som gymnasielärare i Berlin. Han vistades i England 1782 och Italien 1786--88 samt utgaf omtyckta skildringar af dessa resor. I södern knöt han vänskap med Göthe, hvilken han derefter gästade i Weimar. M. utnämndes 1789 till professor i arkeologi och de sköna konsternas teori vid Berlins konstakademi samt fick titeln hofråd. Död 1793. -- Till sin person var M. ett underligt original, i flere fall frånstötande, men äfven med många fängslande egenskaper. Hans författareskap har att uppvisa fruktbara tankar och en ofta utmärkt framställningskonst. Den delvis sjelfbiografiska romanen Anton Reiser (1785--90; ny uppl. 1886), hvilken i synnerhet fört hans namn till efterverlden, innehåller nästan plågsamt noggranna analyser af själslidanden. Äfven romanen Andreas Hartknopf (1786) är byggd på M:s egna lefnadshändelser. Bland hans öfriga arbeten må nämnas Götterlehre oder mythologische dichtungen der alten (1791; nyaste uppl. 1878). M. utgaf 1783--93 »Magazin für erfahrungsseelenkunde».