Mormoner

Mormoner kallas vanligen anhängarna till den af Joseph Smith i Nord-Amerika 1830 stiftade sekt, som sjelf benämner sig »De yttersta dagarnas helige» eller, fullständigt, The church of Jesus Christ of the latter-day-saints. Det förra namnet hafva de efter sin religions-urkund, Mormons bok, det senare på grund af en föregifven uppenbarelse till stiftaren. -- J. Smith föddes 1805 i staten Vermont i Nord-Amerika. Fadern var en kringresande handelsman, och sonen försökte sig i åtskilliga yrken, bl. a. som skattgräfvare. Redan omkr. 1820 försäkrade han sig hafva fått en uppenbarelse att alla dåvarande religioner voro falska. Tre år derefter fick han på samma sätt upplysning om att han vore utsedd till ett stort värf, och att på ett visst uppgifvet ställe funnes nedgräfd i jorden en urkund, skrifven på guldplåtar på det s. k. »förbättrade egyptiska språket», samt att derbredvid låge två i silfverbågar innefattade stenar, urim och thummim, medelst hvilka skriften kunde tydas. Först 1827 öfverlemnades dock till honom af en ängel urkunden och stenarna, hvarefter han öfversatte den förra och 1830 utgaf denna öfversättning under titeln The book of Mormon (Mormons bok). Den innehåller en historia om Amerikas urinnevånare, eller huru vid förbistringen i Babel Jared och hans vänner öfverflyttade till Amerika, och huru 600 år f. Kr. en ytterligare invandring följde genom juden Lehi från Jerusalem samt dennes söner (bland dem Laman och Nefi) och andra anförvandter. Efter Nefi, som på metallplåtar nedskref Guds uppenbarelser till slägten och dennas öden, kallades folket nefiter. Kristus kom efter sin uppståndelse äfven till Amerika och predikade för nefiterna evangelium, hvarefter de lefde lyckliga till omkr. 320 e. Kr., då genom lamaniterna söndringar uppstodo, som likväl stillades af hjelten Mormon. Straxt derefter blefvo emellertid nefiterna alldeles utrotade af lamaniterna, från hvilka de nuvarande indianerna härstamma. Endast Mormons son Moroni blef öfrig. Han fortsatte sitt folks historia till år 400, hvarefter han förseglade och nedgräfde plåtarna i jorden. Visserligen påstod en enka i New York, att alltsammans var bedrägeri, i det att Mormons bok helt enkelt var en af hennes aflidne man, f. d. presten Spaulding (d. 1816), i lifstiden författad roman i bibelstil. En afskrift af denna hade tagits af Sidney Rigdon, som 1828 slutit sig till Smith, hvarigenom skriften således kommit i dennes händer. Men då Spauldings manuskript vid anställd efterforskning befanns spårlöst försvunnet, lät icke Smith genom dessa afslöjanden hejda sig på sin profetiska bana, i synnerhet som han, enligt egen utsago, 1829 blifvit af Johannes Döparen invigd till det aronitiska och kort derefter af apostlarna Petrus, Jakob och Johannes till det högre, melchisedekska prestadömet. Sålunda invigd, konstituerade han 1830 i Fayette i staten New York sin nya kyrka. Denna räknade då endast 6 medlemmar, men tillväxte hastigt, så att Smith snart kunde bygga ett tempel i Kirtland i Ohio och påbörja ett dylikt i Nauvoo i Illinois. Der fick han ock 1843 uppenbarelse, att månggiftet, som i Mormons bok varit strängeligen förbjudet, numera vore tillåtet, ehuru saken i början borde hållas hemlig. En tidning i Nauvoo började dock snart omtala hemligheten och blotta andra brister hos sekten. Och då Smith till straff lät nedrifva tryckeriet, gaf detta anledning till förföljelse, hvarunder han och hans broder Hyrum insattes i fängelset i Carthago i Illinois, der de af en uppretad folkhop d. 27 Juni 1844 blefvo ihjelskjutna. Brigham Young valdes då af sekten till hufvudman, och under hans ledning utvandrade mormonerna, sedan de 1846 fördrifvits från Nauvoo, till Saltsjödalen (Salt-Lake), der de 1849 grundade »staten Deseret» i territoriet Utah och byggde Saltlake City, eller »Nya Jerusalem». 1851 erkändes Young som guvernör öfver distriktet, hvilket 1853 införlifvades i territoriet Utah. Sedan månggiftet 1853 offentligt proklamerats som en gudomlig anordning, enär en qvinna endast genom att »beseglas» vid en man (med stöd af patriarkernas exempel, Es. 4: 1, och Herren Kristus sjelf, som likaledes skulle vid sig hafva beseglat Marta, Maria m. fl.) kunde vinna saligheten, blef förhållandet till Förenta staterna mycket spändt. 1857 måste regeringen i Washington till Utah afskicka en guvernör, åtföljd af trupper, alldenstund Young förklarat sitt distrikt för sjelfständigt. I denna tvist måste Young gifva vika, men herskade så mycket mer oinskränkt i det inre genom ett slags poliskår, de s. k. daniterna (»hämdens änglar», »mordänglar»). Dessa beskylldes att 1857 hafva, under anförande af mormonbiskopen Lee, mördat 120 förbitågande utvandrare. 20 år derefter blef Lee derför hängd. Äfven Young invecklades i rättegången, men hans 1877 timade död afbröt undersökningen. Till hans efterträdare utsågs John Taylor. 1875 förbjöd unionsregeringen månggiftet, men har ännu ej kunnat sätta denna lag i full verkställighet. -- I Amerika, der mormonismen betraktas som en skamfläck för Unionen, gör denna sekt jämförelsevis mindre framsteg än i Europa och i synnerhet i Skandinavien, der anhängarna 1880 af mormonerna sjelfva uppskattades till 5,205. I Utah funnos s. å. omkr. 112,000. Mormonismens författning är teokratisk. I spetsen för denna teokrati står en profet eller president, som får direkta uppenbarelser af Gud, hvilka för öfrigt kunna komma äfven andra af sektens medlemmar till del. Dessutom finnes ett mäktigt prestadöme, som indelas i det lägre, det aronitiska (biskopar, prester, lärare och diakoner), och det högre, det melchisedekska (apostlar, 70 patriarker eller evangelister, öfversteprester och äldste). Presterskapet indelas derjämte i särskilda kollegier (s. k. quorums). -- Mormonernas lärobyggnad, på hvilken i synnerhet Sidney Rigdon och Orson Pratt öfvat inflytande, är i korthet följande. Det gifves en mängd gudar, ehuru man dock skall tillbedja endast en Gud, som tänkes ega kroppslighet och menniskogestalt och derför icke kan vara allestädesnärvarande. Äfven Kristus och den hel. ande få gudsnamnet sig tillagdt samt äro till karakter och egenskaper, men ingalunda till väsendet eller »substansen», ett med Fadern. Vidare gifves en mängd andar, också med menniskogestalt, hvilka skickas ned till någon af de många verldarna för att fullkomnas. Så existerade ock Adam och Eva, långt innan de skickades ned till jorden, som icke är skapad (ty »materien är evig»), utan endast organiserad af »gudarna» på 7 dagar. Syndafallet var förut bestämdt och derför oundvikligt samt äfven nödvändigt, för att Adam och Eva skulle få kunskap om godt och ondt, och för att Eva skulle kunna föda dödliga barn. Derför fröjdade sig Adam och Eva öfver sitt fall och prisade Gud. Deras efterkommande böra ock betrakta syndafallet som det första stora steget till mensklighetens upphöjelse och lycka. Likväl anses menniskorna af Gud såsom syndare (med undantag af små barn, som redan före verldens grundläggning äro af Kristus återlösta), hvarför ock Kristus måste komma och försona dem med Gud. Som sakrament betraktas dop och nattvard. Dopet skall ovilkorligen ske genom neddoppning. Barndop förkastas. De »heliges» barn döpas vid 8 års ålder. Dessutom finnes det ännu ett dop: dop för de döde (med åberopande af 1 Kor. 15: 29), hvarigenom mormonerna kunna bereda salighet åt aflidna »otrogna» anförvandter eller hedningar. Dock kan detta dop ske blott i templet i Saltlake City. Nattvarden är endast en åminnelsemåltid, instiftad af Kristus i Jerusalem bland hans judiska lärjungar och efter uppståndelsen i Amerika bland nefiterna. Den firas med bröd och vin, ifall detta är planteradt af de »helige», eljest med vatten. I afseende på det sedliga lifvet föreskrifvas till efterlefnad de 10 budorden. Vidare erhöll Smith 1833 uppenbarelse, att man icke finge dricka vin (utom vid nattvarden) eller andra hetsiga drycker, ej tugga eller röka tobak, ej äta kött (utom på vintern och vid hungersnöd). Slutligen föreskrifves, att alla mormoner skola samlas i Amerika och i grefskapet Jackson i Missouri bygga ett stort tempel. Ty der skall Herren uppenbara sig i nåd, under det han i vrede ter sig för andra folk. Ofvanstående är hufvudsakligen hemtadt ur Mormonkatekesen (2:dra uppl., 1882). Autentiska kunskapskällor för mormonerna äro dessutom, jämte bibeln och Mormons bok, »The book of doctrine and covenants» (uppenbarelser till J. Smith), »The pearl of great price» (uppenbarelser till Adam, Enoch, Abraham m. fl.), »The times and seasons» (J. Smiths i Nauvoo utgifna tidning) samt de alltjämt fortgående uppenbarelserna. Jfr R. v. Schlagintweit: »Die mormonen» (2:dra uppl. 1878) och G. Unonius: »Mormonismen» (1883). K. H.