Mosander, Karl Gustaf, kemist, lärare, född d. 10 Sept. 1797 i Kalmar, började sin bana såsom farmacevt. 1820 antogs han till elev vid Karolinska institutet, der han snart framstod såsom en af Berzelius' utmärktaste lärjungar och 1825 vardt kirurgie magister. Han blef 1829 adjunkt, 1832 t. f. och 1836 ordin. professor i kemi och farmaci vid nämnda läroverk, hvarjämte han från 1845 var intendent vid Riksmuseets mineralogiska afdelning samt 1845--57 lärare och från 1846 till sin död inspektor vid Farmacevtiska institutet. Jämte A. A. Retzius och K. V. H. Ronander var han grundare af »Tidskrift för läkare och phamnaceuter» (1828--39). Han var ledamot af Vetenskapsakademien (1833), Landtbruksakademien, Vetenskapssocieteten i Upsala m. fl. lärda samfund. Död vid Drottningholm d. 15 Okt. 1858. -- M. var en skarpsinnig och skicklig kemist. Hans förnämsta arbete var den utomordentligt svåra undersökningen af de sällsynta jordarter, som förekomma i cerit och gadolinit, under hvilka forskningar han visade, dels att den förut såsom homogen ansedda ceriumoxiden var en blandning af trenne nya metalloxider, den egentliga ceriumoxiden, lantanoxiden och didymoxiden, dels ock att ytterjorden var en blandning af egentlig ytterjord, terbinjord och erbinjord. Han har till följd deraf gällt såsom upptäckare af sex nya grundämnen, tills senare forskningar visat, att såväl didymoxiden som terbinjorden kunna ytterligare spjälkas i nya oxider. -- Jfr Erbium. P. T. C.
Nordisk familjebok · första upplagan
Mosander
Ämne: Kemister (biografier) · Kemister och geologer
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 1405 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗