Mosen

Mosen [mås-], Julius, tysk skald, f. i Sachsen 1803, kom under sin studenttid i tillfälle att göra en längre resa uti Italien (1824--26) och lefde sedermera i lyckliga omständigheter såsom advokat i Dresden, tills han 1844 kallades till dramaturg (med hofråds titel) vid hofteatern i Oldenburg, hvilken han med framgång sträfvade att göra till en mönsterscen. En genom förkylning ådragen, tilltagande lamhet tvang honom redan 1850 att draga sig tillbaka. Sin återstående lefnad tillbragte han under svåra lidanden (han miste äfven talförmågan), men med bibehållna själskrafter, vårdad af sin utmärkta hustru och hedrad från många håll. Död 1867. -- M:s skaldskap utmärkes af mångsidighet och manligt ädel hållning. Hans två djupsinniga epos Das lied vom ritter Wahn (1831) och Ahasverus (1838) äro mättade med färg och stämning, men väl starkt allegoriska. Bland hans lyriska dikter (Gedichte, 1836) intaga många en hög rang genom sin djupa innerlighet, lefvande symbolik och melodiska enkelhet. Synnerligen folkkära hafva ett par krigsballader blifvit. M. vann äfven anseende såsom dramatiker. Hans uppfattning af historien såsom en luttrande kamp mellan motsatser är emellertid på ett tämligen abstrakt och stelt sätt genomförd i hans sorgspel, hvilka också visat sig sakna rätt lifskraft. Till de bästa höra Heinrich der Finkler (1835), Cola Rienzi och Otto III (1839). Anmärkningsvärda förtjenster ega hans historiska roman Der congress von Verona (1842) och de naturfriska novellerna Die bilder im moose (1846). M:s »Sämmtliche werke» utgåfvos i 8 bd 1863 (3:dje uppl. 1880, i 6 bd).