Sida 194
Moser. 2. Karl Friedrich M.
Denna förstördes genom eldsvåda d. 26--27 Ang. 1857, men redan efter ett par år kunde en ny teater, den ännu befintliga, invigas (d. 1 Dec. 1859). Lägenheten eges numera af Mosebacke fastighetsaktiebolag, som låtit planera terrasserna samt förskönat platsen med träd- och blomstergrupper.
Moseböcker. Se Pentatevken.
Mosel (måsel; Fr. Moselle, Lat. Mosella), biflod från venster till Rhen, upprinner i franska depart. Vosges i sydligaste delen af Vogeserna, n. om Ballon d'Alsace, vänder sig i en sydlig båge mot n. v. till Remiremont, der den fr. h. upptager Moselotte (Lilla M.), går in i depart. Meurthe-et-Moselle förbi staden Toul, der den kommer Meuse 15 km. nära och hastigt gör en vändning mot n. ö. till Frouard, der den förenar sig med Meurthe och blifver segelbar. Vid Novéant kommer floden in på tyskt område (Elsass-Lothringen), flyter genom Metz och förbi Thionville (Diedenhofen), hvarefter den får en nordnordöstlig hufvudriktning genom Rhenprovinsen, mellan Hunsrück på högra och Eifel på venstra sidan, samt förenar sig med Rhen vid Koblenz. Större bifloder utom de nämnda äro Seille och Saar fr. h. samt Orne fr. v. Flodområdet utgör 28,360 qvkm., flodens längd 514 km., deraf 356 km. äro segelbara. Flodens bredd är vid Toul omkr. 40 m., vid Metz öfver 60, nedanför Trier 150--200 m. Flodfarten är visserligen ganska tidsödande till följd af de många krökningar floden gör, i synnerhet emellan Trier och Koblenz, men säker och af stor vigt för Rhenhandeln. Ångbåtar gå till Trier. Moselkanalen följer floden från tyska gränsen till Metz, och vid Toul är floden förenad med Marne och Rhen genom Marne-Rhen-kanalen. I naturskönhet täfla M:s stränder med Rhens. Detta gäller i synnerhet om trakten emellan Trier och Koblenz, hvarifrån de värderade Moselvinerna komma.
Moselle [måsä'll]. 1. Flod. Se föreg, art. -- 2. Fordom franskt departement, med en areal af 5,383 qvkm. och Metz till hufvudstad. Vid freden i Versailles 1871 afträddes största (östra) delen deraf, 4,247 qvkm., till Tyska riket, och den återstående delen förenades med resten af depart. Meurthe till ett nytt departement, som erhöll namnet Meurthe-et-Moselle (se d. o.).
Moseln [måseln] l. Öfre Lothringen. Se Lothringen, sp. 115.
Moselviner [måsel-], viner, som odlas på floden Mosels stränder och trakterna deromkring, från Trier till Kochem (sämre sorter ända fram till Koblenz). Detta vidsträckta vinland omfattar 3,750 har, med en årlig produktion af i medeltal 140,000 hl. Moselvinerna äro nästan uteslutande hvita, med klart, gröngult skimmer. De äro lätta, svalkande, starkt syrliga och ega jämte en mild arom en lätt smak af den skiffermark, på hvilken de växa. Mousserande mosel fabriceras mest i Koblenz.
Mosen [mås-], Julius, tysk skald, f. i Sachsen 1803, kom under sin studenttid i tillfälle att göra en längre resa uti Italien (1824--26) och lefde sedermera i lyckliga omständigheter såsom advokat i Dresden, tills han 1844 kallades till dramaturg (med hofråds titel) vid hofteatern i Oldenburg, hvilken han med framgång sträfvade att göra till en mönsterscen. En genom förkylning ådragen, tilltagande lamhet tvang honom redan 1850 att draga sig tillbaka. Sin återstående lefnad tillbragte han under svåra lidanden (han miste äfven talförmågan), men med bibehållna själskrafter, vårdad af sin utmärkta hustru och hedrad från många håll. Död 1867. -- M:s skaldskap utmärkes af mångsidighet och manligt ädel hållning. Hans två djupsinniga epos Das lied vom ritter Wahn (1831) och Ahasverus (1838) äro mättade med färg och stämning, men väl starkt allegoriska. Bland hans lyriska dikter (Gedichte, 1836) intaga många en hög rang genom sin djupa innerlighet, lefvande symbolik och melodiska enkelhet. Synnerligen folkkära hafva ett par krigsballader blifvit. M. vann äfven anseende såsom dramatiker. Hans uppfattning af historien såsom en luttrande kamp mellan motsatser är emellertid på ett tämligen abstrakt och stelt sätt genomförd i hans sorgspel, hvilka också visat sig sakna rätt lifskraft. Till de bästa höra Heinrich der Finkler (1835), Cola Rienzi och Otto III (1839). Anmärkningsvärda förtjenster ega hans historiska roman Der congress von Verona (1842) och de naturfriska novellerna Die bilder im moose (1846). M:s »Sämmtliche werke» utgåfvos i 8 bd 1863 (3:dje uppl. 1880, i 6 bd).
Mosenthal [mås-], Salomon Hermann von, tysk teaterförfattare, f. i Kassel 1821, af israelitisk börd, blef 1851 arkivarie vid undervisningsministeriet i Wien och adlades 1871. Död 1877. M. egde förmågan att bygga upp skådespel med starka kontrastverkningar. Bäst lyckades han i ämnen ur allmogelifvet. Folkdramat Deborah (1848; »Deborah», 1859), som rör sig kring en judeförföljelse under medeltiden, gick t. ex. i London 500 aftnar å rad öfver tiljan. Framstående är äfven Der sonnwendhof (1854; »I väl och ve Guds vilja ske!», 1861). När M. sedermera vände sig till tragedien (Düweke, 1859; Isabella Orsini, 1868, m. fl.), måste han med yttre, grofva effektmedel ersätta bristen på djupare begåfning. Vidare skref han ett 20-tal opera-texter, bl. a. till »Die lustigen weiber von Windsor» (musik af Nicolai) och »Die folkunger» (musik af Kretschmer), förutom dikter (saml. 1866) och novell-skildringar ur det judiska familjelifvet. Hans »Gesammelte werke» utgåfvos i 6 bd 1876.
Moser [måser]. 1. Johann Jakob M., tysk statsrättslig författare, f. 1701, d. 1785, var från 1751 »landschaftskonsulent» i Stuttgart och satt 1759--64 fängslad för sitt frimodiga politiska uppträdande. Antalet af hans skrifter, hvilka nu äro föråldrade, utgör mer än 400 band. De vigtigaste äro Deutsches staatsrecht (53 bd, 1737--54), Neues deutsches staatsrecht (24 bd, 1766--82) samt hans skrifter öfver den europeiska folkrätten, hvilken genom honom bragtes i system. -- 2. Karl Friedrich M., friherre v. M., tysk politisk skriftställare, den
Källa: Project Runeberg ·
