Sida 77
Mnemonik, mnemoteknik (af Grek. menmonike, näml. techne, konst, af mneme, minne), minneskonst, konstteori för minnet
Mjölmask. Se Mjölbagge.
Mjölne, Nord. mytol., kallas Tors hammare, smidd af de konstskicklige dvärgarna Brock och Sindre, hvilka äfven förfärdigade galten Gyllenborste och guldringen Dröpne. Hammaren hade den förträffliga egenskapen att alltid träffa det åsyftade målet och att, hvar den än kastades, alltid återvända i egarens hand. Med hammaren förföljer och dödar Tor jättar och bergresar. Med hammaren viger han ock skinnen af sina slagtade bockar, och genast stå de lefvande upp igen. Likaså viger han Balders bål med Mjölne. Man brukade ock i forntiden bevara sig mot olyckor genom att bära hammarliknande skyddsting eller genom att göra hammartecknet öfver det föremål, hvarmed man kom i beröring. Hammaretecknet öfver en fylld bägare ansågs skydda mot förgiftning o. s. v. Detta tecken liknar i hög grad det kristna korstecknet. -- Mjölne betyder egentligen krossare, söndermalare. Th. W.
Mjölonbuske, mjölonris. Se Arbutus.
Mjölzeolit (laumontit), miner., en zeolit-art, som i torr luft förvittrar, så att mineralet sönderfaller till ett mjöllikt pulver. Kristallerna, som äro sällsynta, tillhöra det monoklina systemet. Mjölzeoliten har i förvittradt tillstånd en hårdhet, som något öfverstiger kalkspatens, och en egentlig vigt af 2,3. Dess kemiska sammansättning motsvarar 50 proc. kiselsyra. 22 proc. lerjord, 12 proc. kalk och 16 proc. vatten. Färgen är hvit, med dragning åt gult eller rödt. Mjölzeoliten sönderdelas fullständigt af klorvätesyra under afskiljning af slemmig kiselsyra. Den förekommer på sprickor i äldre silikat-bergarter samt på malmgångar. I Sverige träffas den i Falu och Ädelfors' grufvor samt vid Vattholma och Mora stenar i Upland m. fl. ställen. Hj. Sj.
Mjölöka. Se Mjöldryga.
Mjörn, insjö i Vestergötland, inom Kullings, Ale och Vätle härad, på omkr. 58 m. höjd öfver hafvet. M. har en längd af 10,5 km. i n. ö.--s. v. och en bredd af 6 km. samt innehåller en mängd öar och holmar, af hvilka några äro bebodda. Vackra omgifningar. I s. v. reser sig det kala Vätlefjäll brant från sjöstranden. Sjön genomflytes af Säfveån och upptager från n. afloppet från sjön Anten. Ej långt från nordöstra stranden, nära Säfveåns inlopp i sjön, ligger staden Alingsås. A. G.
Mjösen, Norges största insjö. Areal 365 qvkm. Längd 99 km. Dess omgifningar, delar af Hedemarkens och Kristians amt, höra till Norges vackraste nejder, utan att ega fjällnaturens storartade prägel. Ungefär midt i M. ligger den stora och fruktbara Helgeö. O. A. Ö.
Mjösvand [-vann], insjö i Telemarken (Norge). Areal 50 qvkm. Längd 35 km. Vid dess stränder ligger den glest bebyggda socknen Mjösstranden. O. A. Ö.
Mkullu, by i egyptiska Sudan, något mer än l timmes väg från Masaua, numera (sedan 1879) station för Evangeliska fosterlandsstiftelsens mission i Öst-Afrika (se Masaua och Mission). Om missionsbyggnaden, med sin stora, nästan rundt om hela huset gående veranda, säger Rohlfs, att det öfver hufvud ej finnes vid Röda hafvet en byggnad så ändamålsenligt inrättad att skydda för den i dessa trakter nästan outhärdliga hettan (luftens medeltemperatur öfver 30°, Röda hafvets 29° C.). Äfven i öfrigt kan missionsanstalten kallas en verklig mönsteranstalt. F. n. (1887) verka der 3 qvinliga (hvaraf 1 läkare), 3 prestvigda och 4 lekmannamissionärer. I skolan undervisas närmare 100 abessinska barn, gossar och flickor af 5--18 års ålder, i hvarjehanda arbeten, sömnad, skomakareoch snickareyrket, samt i räkning, skrifning och läsning, de båda senare på amhariska. Bredvid svenska missionshuset hafva de franska lazaristerna en byggnad, hvilken de emellertid sällan bebo, emedan de hafva sitt egentliga missionshus jämte kyrka på ön Masaua.
Mlila. Se Melilla.
Mna, Grek. Se Mina.
Mnaseas (Lat. Mnaseas), forngrekisk geograf från Patrai i Achaia, i 2:dra årh. f. Kr., lärjunge af Eratosthenes och författare till ett geografiskt arbete med den då för tiden brukliga titeln »rundresa» eller »kringsegling», hvaraf ännu finnas några fragment, utgifna af C. Müller i samlingen Fragmenta histor. graecorum III (1849). A. M. A.
Mnemonik, mnemoteknik (af Grek. mnemonike, näml. techne, konst, af mneme, minne), minneskonst, konstteori för minnet, läran om lämpligaste sättet att genom mer eller mindre konstlade medel i minnet bevara eller med lätthet erinra sig något. Mnemoniken betjenar sig af idéassociationerna (se d. o.); och der dessa ej af sig sjelfva erbjuda sig, söker den gifva anvisning på sätt att utfinna sådana dels genom tillfälliga, dels genom mer eller mindre väsentliga egenskaper hos det man vill erinra sig, hvilka lätt associera sig med lätt tillgängliga eller rent af oundvikliga föreställningar. Man kan dervid betjena sig af för sinnena förefintliga föremål (man slår t. ex. en knut på näsduken). Då man emellertid derigenom efter regeln blott, kan antyda, att något skall erinras, ej hvad man skall minnas, så är denna metod ofta otillräcklig. Bättre resurser erbjuder onekligen språket, dels genom tillfälliga ljudlikheter (synonymer o. dyl.), dels genom att man sammansätter vissa ord, som skola i minnet bevaras, till en mening eller på annat dylikt sätt (t. ex. rim, ordlekar o. dyl.). Ofta kan man med större fördel betjena sig af vissa egenskaper eller förhållanden hos föremålen sjelfva. Mnemoniken fyller sin uppgift i den mån associationsserierna äro lätt tillgängliga, lätta att i minnet bevara och lätt associera sig med det man vill komma i håg. Som egentlig konstteori står den ännu jämförelsevis lågt. Men i den mån lagarna för idéassociationer närmare utredas, kan mnemoniken fortgå längre och blifva till nytta, särskildt i pedagogiskt afseende och i synnerhet för personer med mångsidiga, men icke alltför snabba (och derför lätt förgätna) idéassociationer. Förmågan att associera kan naturligen ock genom öfning uppdrifvas. Emellertid har mnemoniken äfven sina olägenheter. Skall man t. ex. hastigt erinra sig något, kan man lätt trassla in
Källa: Project Runeberg ·
